Det är pinsamt, löjligt och smått barnsligt att en fullvuxen kvinna i sina bästa år och som trots hjärnskakning fortsätter tävla är rädd för sprutor. Ja så är det faktiskt, jag ogillar skarpt nålar och vid ett tillfälle fick jag tom blodtrycksfall eferåt. Jag har funderat en del på varför. Det är inte smärtan i sig för den är ju i ärlighetens namn ganska ovidkommande. Istället tycker jag det är synnerligen obehagligt att sticka in ett smalt spetsigt föremål i mig och samtidigt spruta in någon typ av vätska. Smärtan efteråt (som jag av någon outgrundlig anledning alltid får) är egentligen väldigt hanterbar. Ponera att jag haft den smärtan i form av träningsvärk efter ett fyspass och jag hade knappt reagerat. Men jag kan inte lura mig själv, jag vet ju att armen är spänd och öm för att något sprutat in ett gift i mig (förvisso för en god sak) och helt plötsligt känns det 100 gånger värre, ja armen är snudd på obrukbar. Idag fick jag två sprutor, en i varje arm. På vaccinationscentralen kom de på att det var mycket bra ifall jag tog Twinrix och Polio inför Malaysia. Jag har Havrix sedan tidigare och undrar givetvis varför läkaren inte rekommenderade mig Twinrix från början så hade jag ju sluppit en spruta. Nåja, ju fler sprutor jag tar ju bättre kanske jag blir på att få dem - en sak är säker dock. Hålet i plånboken blir i alla falla större och större.

..är grejen. Min nacke och mitt huvud har inte riktigt varit okej efter vurpan så igår fick jag behandling hos Ulla. Det var verkligen välbehövligt och jag blev helt avslappnad efteråt. Idag har jag cyklat i snålblåsten. Trodde inte mina ögon när termometern visade nästan nollgradigt, lägg därtill en skånevind så ryser det i själen. Skönt då att få lite sällskap på dagens tur av Tove. På något sätt känns det alltid lättare när man är två. Det är lustigt men de senaste åren har det alltid kommit en köldknäpp i oktober för att sedan bli varmare igen i nov. För att undkomma kylan så körde jag gårdagens duathlonintervaller lite annorlunda. Jag cyklade inne på trainern, tog på mig en jacka och sprang en runda ute, av med jackan och upp på cykeln och börja om igen. Det fungerade jättebra och jag glädjer mig över att pildammsparken bara ligger ett par hundra meter från där jag bor. Skönt att man snart ska åka till Malaysia och värmen.

Igår var jag hos Torbjörn Mårtensson klinik för att kolla av kroppen innan jag börjar träna igen. Ligger något fel och man tränar med det är det lätt att en allvarligare skada uppstår. Därför kontaktade jag Torbjörn som jag vet ställer upp och som jag har fullt förtroende för. Eftersom han själv varit idrottare vet han vad vi går igenom och jag har fullt förtroende för honom eftersom han är en mycket god behandlare. Faktum är att han är den bästa massör jag träffat på. Jag kommer att inleda ett samarbete med honom som går ut på att han regelbundet behandlar min kropp. Kroppen är ju mitt viktigaste redskap och jag låter inte vem som helst serva den. Det var tur att jag gick dit eftersom ganska mycket i kroppen fått sig en törn. Men efter behandlingen igår känner jag mig redan bättre och en stor del av huvudvärken har släppt. Idag har jag tom rullat några mil på cykeln, vilket kändes helt okej. Benen känns riktigt fräscha vilket säkert beror på att jag bara hann springa 12km innan jag bröt. Eller ännu hellre, att jag är i superform :)! När jag hämtade min cykel från mekanikern idag fick jag veta att bodyn i bakhjulet havererat, de undrade hur jag lyckats ta mig i runt de 18milen med ett hjul som inte snurrar. Där ser man, jag är helt enkelt i superform :)! Därför är jag även glad att  detta inte var sista tävlingen för året, det hade varit snopet att avsluta säsongen såhär. Nu glädjer jag mig istället åt Powerman Malaysia som väntar runt hörnet.

Andra gången gillt tänkte jag när jag satt på planet ner till Barcelona för att köra Challange Barcelona, hel Ironman. Förra gången var ju inte så lyckat men efter att tävlingsarrangörerna lovat bättring så bestämde jag mig för att göra ett nytt försök. De hade även bättrat sig på alla punkter så nu kan jag faktiskt rekommendera loppet. När vi landade var det över 20grader fast klockan var över 11 på kvällen så det lovade ju gott. Hotellet i Calella var dock ingen höjdare. Den här orten i sig verkar präglas av fulla tyska ungdomar och rökande/supande pensionärer. Hotellen å andra sidan kännetecknas av dålig mat, lyhörda rum, tältsängar att sova i och grannar som kedjeröker på hotellet. Vid just detta tillfälle så hade hela stan även invaderats av svinis??? då alla gick och snörvlade och hostade. Jag tryckte i mig lite extra kosttillskott från Great Earth och var noga med att tvätta händerna och kanske blev det räddningen då jag klarade mig från förkylning.  Innan avresa hade jag varit lite osäker på formen men väl nere kändes ändå kroppen riktigt pigg och jag såg fram emot tävlingen. Proffsdamerna startade 2min efter herrproffsen och ca 18min före första våg av age groups vilket jag tycker var jättebra. Simningen gick okej då jag hade svårt att se bojarna och navigerade fel. Jag hade tonade simglas för solens skull vilket hade varit helt rätt ifall solen hunnit gå upp! Nu simmade vi halvmörker och med tonade simglas blev det väldigt svårt att se bojarna :)! Lärdom till nästa gång, ta med både ljusa och mörka simglas!

Ute på cyklingen kände jag mig stark och hittade snabbt en bra rytm. Men så händer det! Efter 13km kör jag in i en rondell, skär den snävt för att få en så rak körlinje som möjligt utan att se att där ligger någonting på marken. Jag känner bara att jag kör på någonting och flyger av cykeln och slår i asfalten. Tack gode gud för min Giro cykelhjälm som kanske räddade livet på mig. Jag reser mig snabbt för att cykla iväg då jag märker att styret sitter skevt och en eker faskilad i bakväxeln. Poliser och åskådare strömmar till och efter en lång stund får en snäll kille loss bakväxeln och jag övertygar alla om att jag kan köra vidare. Jag cyklar på mitt skeva styre och min rasslande cykel till nästa aid station där cykelmekanikerna finns och försöker göra mig förstådd på engelska som de inte förstår. De försöker rätta till styret så att det åtminstone är körbart och jag försöker köra vidare. Cykeln känns inte okej och jag har ont lite var stans. På andra varvet måste jag återigen stanna till hos aid stationen och mekanikerna. Totalt förlorar jag ca 25-30min och efter 12km på löpningen känner jag att huvud och resten av kroppen fått nog. Istället uppsöker jag sjukstugan där de pysslar om mig och häller i mig smärtsillande och muskelavslappnade medel via dropp. Idag värker nacken och jag känner mig överkörd av en ångvält. Givetvis är jag besviken men samtidigt glad över att inte brutit något. Nu väntar ett par dagars vila och ett besök hos naprapat för att kolla nacke och rygg så att inget allvarligt hänt.   

Den senaste tiden har jag onekligen haft tur. I torsdags hann jag nästan helt klart passet innan himlen öppnade sig och regnet fullkomligt forsade ner. I fredags och i söndags var det uppehåll, perfekt när det står cykel på schemat. Samma sak igår. När jag vaknade var gatan dyngsur och på kvällen strilade regnet ner. Men däremellan hann jag med min cykeltur :)! Hoppas denna tur håller i sig hela veckan och under tävlingen. Dessvärre har jag inte haft samma tur när det gäller min bil.  I söndags på väg till simningen (som fick utgå) upptäckte jag att någon krossat bakrutan på bilen. Inte alls så kul. Ska dock försöka glömma det ett tag, eller ännu bättre ta ut ilskan på förövraren under tävlingen på söndag.  Så håll tummarna för mig så ska jag köra så hårt jag kan. Vill man följa tävlingen så kan man göra det på http://www.challenge-barcelona.com

Så nu är det inte långt kvar till tävling. Resan är bokad och kroppen fixad. Jag var nämligen hos Ulla på www.kostverkstaden.com och fick lite CST. Det är verkligen en häftig och intressant upplevelse. Det kan tyckas konstigt men mina muskler har en tendens att liksom fastna i inre organ vilket får till följd att jag får svårt att springa fort pga smärta när jag andas. Nu ska det vara fixat - skönt!

Igår gick träningen lite trögt vilket fick mig att slå av lite på farten, hellre att ta det lite för lugnt nu än lite för hårt. Kanske var det därför som dagens löppass kändes riktigt skönt. Benen var inte riktigt lika stumma som för bara ett par dagar sedan och jag har ju ytterligare en dryg vecka på mig att piggna till ytterligare. Kanske var det dagens  behandlingar som gjorde susen. Nu ska jag sova så att även morgondagen blir bra. God natt!

I söndags var Jens här och föreläste och coachade klubbens medlemmar i cykel och löpning. Självklart passade jag på att vara med och det blev ett bra cykelpass. Vi körde två varv, varav det sista hårt. Tanken var att testa formen för att se hur återhämtningen gått. Dagen till ära var vädret strålande och som grädde på moset cyklade jag riktigt riktigt snabbt. Kul! Jag har även kommit igång bra med löpningen och simningen. Löpningen känns fortfarande lite stum även om farten är bra. Förhoppningsvis hinner de bli lite lättare tills nästa vecka. Jag åker på onsdag och det ska bli skönt att komma iväg nu när vädret blivit lite sämre. Snacka om bra tajming.

Den här veckan har jag återgått till träning igen. Jag har hunnit testa benen i alla grenarna och med tanke på att det var väldigt kort tid sedan jag tävlade så känns benen skapligt bra. Det är en chansning men nu har jag bokat en resa till Barcelona och Barcelona Challenge. Det kan låta konstigt att jag åker dit igen men arrangörerna har garanterat att misären från maj inte ska återupprepas. De har bla ändrat cykelbanan och tagit in andra domare. Sista tävlingen för säsongen blir Powerman Malaysia i början av november ca en månad efter Barcelona. Efter tävlingen stannar vi lite  extra och har semster, vilket ska bli jätteskönt.