Så där jag nu är man tillbaka i hetluften (blidligt talat då :)) igen. Samma dag som jag kom hem var IS Götas årsmöte och jag fick ta emot pris för årets prestation (SM-bronset på halvmaran i maj). På lördagen när vi sovit ut några timmar bar det iväg till Jönköping och landslagsträff. Väl i Jönköping passade jag även på att besöka cykeldagarna som är en årlig cykelmässa. Efter det har det rullat på med tentarättning, föreläsningar för idrottsgymnasiet och andra arbetsuppgifter som fått stryka på foten när jag varit i Malaysia. Idag fick mina muskler sig en nyttig genomgång hos Mårtensson.

Semestern efter tävlingen var ljuvlig. Vi delade taxi upp till semesterön Langkawi med Andy Sutz och Jason Spong. Därefter roade vi oss med att åka runt på ön och utforska den. Två båtturer hanns även med och vi gick bla i grottor, såg örnar, fiskar och badade i en sötvattenssjö. De sista dagarna innan hemfärd spenderades i Kuala Lumpur. Där bodde vi på lyxhotell för under 900kr natten. Utsikten på 7e våningen mot Petrona towers och tv-tornet var bedårande. En kväll åt vi även middag i det roterande tv-tornet. Det var mäktigt.

Här hemma fortsätter dock vilan lite till :)! Det passar bra då jag har ganska många andra göromål just nu. Bla ska jag hålla i en spinningutbildning nästa helg.

Första två bilderna är från prisutdelningen. Den tredje är innan prisutdelningen tillsammans med Jason Spong från Sydafrika(3a) och Andy Sutz från Schweiz (1a). Jason står till vänster och Andy till höger. Den fjärde är vid målgång och den sista bilden är från den avslutande löpningen (skönt med lite skugga där :)). Den näst sista bilden är från uppvisningen innan prisutdelningen.

Mitt mål innan tävlingen var att fajtas om förstaplatsen. Som jag såg det så var vi 4 tjejer som skulle slåss om just den åtråvärda placeringen och min förhoppning var att jag skulle vara starkast. Sträckorna 11, 64, 10 vittnade om att det skulle krävas en hel del fart för att uppnå målet. Dessvärre fick jag nöja mig med en andraplats. Här är min redogörelse över loppet.

Det hade varit väldigt varmt, molnigt och en hel del regn innan tävlingen och enligt väderleken skulle vi ha samma väder idag. Efter knappt någon sömn (en malaysisk reporter hade ringt runt till några av oss mitt i natten i jakt på en intervjuv) vaknade jag till en helt klar och molnfri himmel. Det kändes inte som någon bra idé att ojja sig över det då det är svårt att påverka vädret :) så jag bestämde mig för att gilla vädret. Och ärligt talat så tyckte jag inte att det var så varmt (det visade sig vara 29grader), vilket lovade gott då löpbanan innehöll väldigt få skuggiga partier. Starten gick och ganska snart bröt sig en tjej från Sydafrika loss och fick en lucka på ca 100m. Eftersom jag kände att tempot var alldeles för högt så valde jag att inte försöka täppa igen luckan, vilket visade sig vara ett smart drag. I början på andra varvet hade min grupp om tre tjejer ätit upp hela gapet. Nya Zeeländskan och tjeckiskan var betydligt snabbare än jag i växlingen men förvånandsvärt snabbt kom jag ikapp och förbi (trodde jag). Cykelbanan bestod av två varv men med bara en vätskestation där jummet vatten serverades. Jag cyklade hela banan i tron att jag hade en ledning med ca 2min ner till Australienskan Rebecca Preston då jag helt plötsligt 300m innan blir omkörd av tjeckiskan jag trodde lämnat bakom mig för länge sedan. Senare fick jag veta av de andra tjejerna att hon legat 5-6m bakom mig hela cykelsträckan. Eftersom hon kommer från kortdistans så kanske hon trodde att det var okej, vad vet jag. Värre är då att inte domarna valde att göra något. Senare fick jag även veta att en annan av tjejerna fått varning på varning men inget tidstillägg. Det är verkligen synd eftersom loppet i övrigt var minnesvärt och väldigt väl arrangerat. 

Nåväl,  hon är blixtsnabb ut från växlingen och sätter upp i mitt tycke en väldig fart som jag omöjligtvis kände att jag kunde hålla. Trots att jag tyckte att jag tagit det lugnt på cyklingen kändes mina ben extremt tunga och hela kroppen kändes som den brann. Nu var det inga behagliga 29 grader längre utan fuktiga och heta 37! Målet blev istället att överleva hettan till nästa vätskestation (2-2.5km emellan) som bestod av varmt vatten ståendes i små plastmuggar på två små ihopsatta bord. Jag spillde ut hälften, fick i mig en klunk och hällde resten över huvudet, vilket snarare värmde än kylde mig. På sista varvet började jag frysa vilket jag visste inte var så bra. Fryser man i solen när det är 37 i skuggan - ja då har man vätskebrist helt enkelt. Överlycklig kunde jag emellertid ta mig i mål som ohotad 2a och väl i mål hade de en stor fläkt samtidigt som det bjöds det på is, iskall handduk och iskallt vatten. Detta hade jag verkligen behövde utmed banan.

Prisutdelningen var verkligen minnesvärd. Innan loppet hade vi fått typiska malaysiska kläder att bära på evenemanget. Dessutom bjöds det på vacker underhållning bestående av vackra dansande malaysiska kvinnor och män. Efter prisutdelningen fick vi återigen bestiga scenen för att överlämna varsin present som representerade vårt hemland till någon av sponsorerna. Jag hade tagit med en snöboll från Kosta Boda eftersom jag är född och uppvuxen nära den orten. Ikväll är alla i elitklassen bjudna på trerätters middag på en restaurang här på orten och i morgon bär det av till Langkawi för semester. Härligt!

Nu har vi varit här några dagar och tyvärr har vädret varit lite sämre de senaste dagarna. Det har verkligen regnat! Men trots det så håller värmen i sig. I går åkte vi över till Pangkor Island tillsammans med Victoria Beck, Andy Sutz och en kille från Australien. Det regnade inte så mycket att vi inte kunde vara ute så det var härligt. Trots regnet så tog vi oss ett dopp i havet och vattnet är verkligen jättevarmt. Austrailensaren hade varit här och kört Malaysia IM och halv IM och tyckte att så varmt som det är nu nu brukade det inte vara. Det var mycket värre här än på Hawaii så klarar jag av att tävla i detta klimatet så kommer jag nog klara allt känns det som :)! Jag brukar att se till att vara klar med den mesta träningen vid 10-10.30 och då brukar termometern visa 36 grader, vilket jag tycker är alldeles tillräckligt. Efter det går jag hem och bokstavligt talat vrider ur mitt träningslinne. Det ser faktiskt ut som jag har badat med kläderna på och det droppar svett från både linnne och löpbyxor. Jag har helt enkelt tagit min svettningskapacitet till en helt ny nivå :)! Fast jag har nog börjat acklimatisera mig för igår vid 9 tiden efter middagen tyckte jag nästan att det var lite kyligt...då var det 28 grader - vilket iofs var lite kyligt för Malaysia :).

Annars har vi blivit behandlade fantastiskt bra här. Vår guide Hamid har visat mig både löp- och cykelbanan och när jag frågade var man kunde köpa mangos så körde han runt med oss i en timme bara för att hitta de mest perfekta frukterna till oss. Helt otroligt! I går kom Melody som är vår kontaktperson gällande tävlingen. Även hon är jättetrevlig och kom och hälsade på oss på vårt rum med en gåva både till mig och Patrik.

Sedan ett par dagar sedan är vi framme i Malaysia och Lumut. När vi landade var det väldigt dåligt väder och från insidan av planet såg det ruggigt och kallt ut. Döm av vår förvåning när vi möttes av bastuhetta, regnet till trots. Märklig känsla. På flygplatsen blev vi hämtade av tävlingsarrangörerna och resten av den dagen gick åt till att resa till vårt hotell ca 4h bort. Igår var det mulet på förmiddagen när jag tog min första cykeltur. Trots det kunde jag vrida ur min tröja när jag kom hem. Idag var första dagen med solsken och även första löppasset. Tanken var att värma upp ca 25 min (varför nu jag behövde det då jag redan innan mitt första löpsteget kände mig överhettad), springa 5x 3min medel + 3min hög intensitet. Jag klarade faktiskt 4 gånger innan det kändes som att min hjärna kokade och jag kände mig nödgad att springa hem. Väl hemma vred jag ur min top med en stor pöl som resultat. Därefter kunde jag konstatera att termometern visat 35grader under passet och då var klockan bara 9.00 Eftersom det inte blåser alls så kanske det inte är så konstigt att jag känt mig överhettad. Jag gillar värme men det här är ju sjukt och det är tur att tävlingen inte går i morgon utan att jag har några dagar till att acklimatisera mig på. Jag förstår nu varför de valt att lägga tävlingen under regnperioden när temperaturen är som lägst. Som om nu 35grader någonsin kommer kännas humant. Efter löpningen och två liter vatten tog vi färjan över till en liten pitoresk ö, Pangkor, hyrde en moppe för 40kronor/dag och åkte runt ön, stannade och badade i det ljumma vattnet och tittade på regnskogen. Jag kommer publicera lite bilder snart så att ni får se. Nu har vi precis ätit en jättemåltid bestående av dryck, nasi goreng med kyckling, naanbröd med vitlök och tandorikyckling, allt för 40svenska kronor. Märk väl att det var för två personer! Snacka om billigt.

Nu har nertrappningen börjat dvs toppningen. Ett stort missförstånd när det gäller toppning är att reducerad träning innebär lugn träning. Ja det är sant att träningsmängden minskar men det är superviktigt att bibehålla intensiteten i träningen. Vilar man för mycket så är det lätt att kroppen förlorar sin känsla för just fart och seghet brukar infinna sig. Inte bra inför en stundande tävling! Idag har jag därför försökt bibehålla lite fart och sprungit 12km inkl 8km steady i 3.50-4.00 fart Det kändes fint och mer tidsoptimerat pass får man leta efter. Träningen var klar på mindre än 50min. Passar bra eftersom den här dagen har inneburit lite praktiska saker som packning inför morgondagens resa.

Idag körde jag ett av mina favoritpass - duathlonintervaller. De är precis som marsipanrosor, som bäst avnjutes då och då, inte 15st om dagen. Det är ett stenhårt pass som kräver sin mentala uppladdning och just därför bör de utföras endast vid väl valda tillfällen. Men gör du det vid rätt tillfälle och med rätt fokus så låter inte effekten vänta på sig. Precis som jag skrivit tidigare utförde jag dem ala Camilla, dvs genom att cykla 10min i köket, ta på mig en jacka och springa en runda på ca 1.7 i Pildammsparken. Idag valde jag dock att höja ribban lite till genom att cykla med långa tajts och underställströja, givetvis med samtliga element på och köksfönstret stängt. I brist på bastu var det det bästa jag kunde komma på. Det var exakt 14dagar sedan jag gjorde passet senast och sedan dess har jag jobbat mycket med fart och att tåla höga intensiteter. Därför var det kul att det märktes på dagens pass. Cykelwatten var lite högre och farten på löpintervallerna bra mycket snabbare. Det är ett gott tecken och jag börjar känna mig mer och mer redo för utmaningen som väntar i Malaysia. På torsdag bär det iväg och den 8onde november ska jag cykla och springa som jagad av demoner :)!

Först och främst är jag jätteglad över att få meddela att jag inlett ett samarbete med Racermate i USA som bla tillhandahåller Computrainer. Computrainer (CT) är en unik trainer där du kan träna under helt andra belastningar än vad en vanlig trainer klarar av. Vill du kan du få trampa på i 20 procents lutning. Dessutom får du konstant feedback på hur mycket du använder vänster resp. höger ben, hur mycket du arbetar med framsida resp. baksida ben under ditt rundtramp. Naturligtvis mäter den tillförlitlig watt, fart, lutning och kadens och du kan ladda ner tex en drös av Ironmanbanor, duathlonbanor (tex Zofingen), Tour de France-banor och övriga triathlonbanor som du sedan kan cykla hemma i vardagsrummet/köket :)! Det ska bli spännande att se vad en vintersäsong med min CT kan göra för min cykelform nästa år. Just nu ligger den och väntar på mig hos "Amove" i Lund som är den svenska agenten för CT. Det blir en riktigt bra födelsedagspresent när jag kommer hem från Malaysia. Vill du också ha en så kontakta Sven-Erik på Amove, det han inte vet om produkten, det vet nog knappt tillverkaren :)!

I helgen gästades klubben av en hög med motiverade och löphungriga ungdomar från 12-17 år. De kom från hela Skåne men hade samlats i vår klubbstuga för ett helgläger. Så på lördagskvällen var jag inbjuden för att hålla en föreläsning om mig, tankens kraft och målsättningar. Det var jättekul och ungdomarna var riktigt på hugget trots att de varit igång hela dagen och borde ha varit trötta. Dagen efter var det tävling för många av dem och tydligen sopade de banan med sina konkurrenter.

Min egen träning har gått bra den här veckan. Igår avslutade jag en riktigt mastig vecka vad det gäller intensitet. Volymmässigt var den ganska medioker men timmar är ett dåligt mått på hur hårt kroppen belastas. Sista passet igår som var löpning inkluderade 8a km steady i 4.00-fart men kroppen kändes så bra att jag lätt gled ner i 3.50-fart och jag fick tvinga mig själv att sakta ner farten. Hoppas den formen håller i sig då Malaysia närmar sig med storsteg. På torsdag eftermiddag bär det nämligen iväg :)!