Alla inlägg under maj 2012

Av Camilla Lindholm - 18 maj 2012 11:17

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att starta på EM inte heller att springa Springtime veckan efter, vilket även tiden visade.  Ca 80% av immunförsvaret sitter i magen så när denna drabbades slogs även immunförsvaret ut och vips fångade jag även upp ett mysigt litet virus som hindrat mig från behövlig nattsömn genom att jag hostat som en galning hela nätterna igenom. Faktum är att jag fortfarande är trött och känner mig lite under isen, dock började jag träna lite försiktigt i måndags. Som hjälp för mina stackars njurar och binjurar som fått sig en törn fick jag mig en underbar sakral-kranial-behandling av Ulla på www.kostverkstaden.com. Jag passade också på att göra en hårmineralanalys och väntar spänt på att få på papper hur det står till med min stackars lekamen. Därefter blir det lättare att se vad som fattas den. Nu kör jag stenhårt med diverse lactobaciller för att bygga upp tarmfloran igen. Och, nu snackar vi inte berikad fil eller den typen av produkter utan mängder av hounug från www.doktorhonung.se och lactobaciller från Great Earth - vi snackar alltså miljarder av goda bakterier :).


Till helgen dvs i morgon är det dags för Caisas namnceremoni. Varken Patrik eller jag är med i svenska kyrkan så regelrätt dop blir det inte - det får hon göra senare ifall hon känner för det. Vi kommer istället som sagt var ha en ceremoni här hemma och förhoppningsvis blir vädret lite finare än gårdagens misär. Jag lyckades pricka in värsta stormen med regn o hagel både under min cykeltur och löptur. Snälla våren tveka inte längre.....

Av Camilla Lindholm - 2 maj 2012 08:47

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från torsdagen vår avresedag. Jag vaknar med ett lätt sting i magen men väljer inte att fästa mig för mycket vid det mer än att vänta med frukosten några timmar. Vid 12 tiden får jag i mig en hemgjord bananpannkaka som jag lika förvånat spyr upp igen. Mer än så får jag inte i mig mat- och dryckesväg det dygnet. Istället blir Patrik tvungen att köra hela sträckan till Holland och natten präglas av mag-, led-, muskelvärk samt feber. Kommer ihåg att jag ojjade mig ofantligt över att behöva gå två meter till Caisas säng och amma henne. Fredag morgon var en tv-intervju inplanerad. Jag fixade att genomföra denna men har (kanske) tack och lov inte sett resultatet. 


På fredagen strömmade alla atleter till och det kändes kul att träffa alla härliga duathleter igen även om jag kände mig som en negativ humörsänkare där jag gick med min magknip o ömma lekamen. Det märkliga var att jag aldrig tycktes bli särskilt mycket bättre. På lördagen fick Anthony Le Duey och jag äran att läsa upp The Athletes Statement där vi proklamerar eventet öppnat och vikten av att tävla fair. Jag fick äran att göra det i Zofingen sist jag tävlade där och liksom då kände jag en stor ära inför uppdraget. 


Tävlingsdagen började med att jag tvingade i mig 2 bananer och någon matsked yoghurt - tugg tugg svälj. Därefter värmde jag upp som om jag var världen mest pigga och ignorerade den spaka och mjuka känslan i benen. Vid startskottet sprintade en holländska iväg som om det vore en 100m-final. Det kan tilläggas att hon var kortdistansare och hade senare inget att hämta i medaljstriden. Jag valde att försöka hänga klungan som tyckte inte sprang så vansinnigt snabbt som jag befarat. Tack och lov var bansträckningen aningen kortare i år och för mig som inte har den där riktiga snabbheten i kroppen ännu var det ett gott tecken. Men det var typ det enda positiva. I slutet av första varvet av 6, eller kanske vara det bara efter halva kom verkligheten ikapp och benen kändes plötsligt som om de var ute på sista varvet på andra löpningen. Jag var inte ens andfådd bara så tung och tom i benen. Det gick inte att springa alls och när jag fann mig själv jogga avbröt jag loppet efter 4 varv. Så trist och så ledsen jag var. Jag ville så gärna leverera och visa alla mammor och potentiella mammor att det går att komma tillbaka snabbt efter en förlossning. All energi har varit så fokuserad mot detta event så att när det abrupt tog slut kändes det så tomt. Därför är det bra att vila några dagar......och nu är jag ändå glad att jag åkte dit och fick uppleva tävlingskänslan igen :). Som jag längtat!


Nu väntar ytterligare någon dags vila då magen inte alls är sig lik....envist som synden verkar det vara. Men jag är övertygad om att sjukan ändock mött sin överkvinna - jag är envisheten själv och kommer snart vara på benen igen. 

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogginfo.se

RSS


Skapa flashcards