...i många avseenden har det varit. Veckan började med ett besök hos underbara Jona i Höllviken. Vi ett helt gäng avdankade (sållar mig själv till den skaran temporärt :)) och kanske pånyttstartande triathlonbrudar började morgonen med ett kort simdopp i havet följt av yoga och en underbar brunch med färska frukter, bär, ägg, bröd och hembakade godsaker. Smaker och möten att bevara.

På tisdagen var det dags för ultraljud och inte för att jag varit det minsta orolig men det är alltid skönt att veta att allt utvecklar sig normalt. Enligt barnmorskan var barnet både stort för sin ålder och väldigt livligt. Tro jag det då jag och tom Patrik kände sparkar redan i ve 16-17 (jag ännu tidigare). Barnmorskan uttryckte även lite medömkan över min mage som hon antog skulle göra väldigt ont då jag tydligen har extremt spända magmuskler. När jag sa att det redan spänner skrattade hon bara och sa att det inte börjat ännu. Det låter intressant.

Vidare har det varit festival här i staden och vi har varit nere en kort sväng alla tre dagarna och varje gång vi satt oss på cykeln för att trampa ner har det börjat smådugga ett dugg som sedan övergått i ösregn. Förlåt alla festivalbesökare det dåliga vädret är vårt fel. Idag undlät vi oss att åka ner till stan och idag har även varit bästa dagen på hela veckan så teorin om att vi förstört festivalen måste vara sann ;).

Även träningsmässigt har veckan varit god. Normalt har det blivit ca 10h träning men denna veckan har jag närmre avverkat 14h lugn distansträning. Normalt har jag inget schema som jag följer utan jag lyssnar på kroppen och anpassar träningen efter den. Vissa dagar känner jag mig pigg, andra ganska trött så då orkar jag inte lika mycket. Nästan hela denna vecka har varit en pigg vecka och jag har lyckats springa nästan 6mil vilket jag tror är rekord sedan jag blev gravid. Eftersom det börjar synas att jag är gravid och inte bara lagt på mig lite hull nu så måste det vara en intressant syn att se mig springa med magen i vädret, det börjar nämligen bli lite svårt att dölja magen, särskilt i träningskläder. Dessutom har jag blivit tvungen (till Patriks förtjusning) att investera i ett par nya bh:ar. Rea är guld just nu men aldrig kunde jag väl tro att jag skulle behöva investera i en C-kupa. Fast som atlet är det nog mer till obehag än behag vid träningar.