Såhär dagen efter nyårsdagen känner jag mig hugad att sammanfatta året som gick. Det har sannerligen varit ett turbulent år för mig med höga toppar men dessvärre även djupa dalar av olika slag.

Året började med förhoppningar om god träning och ett spännande år. Träningen försenades emellertid av en bristning i vaden, bältros och till sist en dunderinfluensa som varade i två veckor. Precis efter mitt tillfrisknande började jag äta X-endurance och efter det gick prestationskurvan bara rakt uppåt. I mitten av mars åkte jag på träningsläger till Mallorca. Jag kände mig bara starkare och starkare och mot slutet gjorde jag träningstider jag aldrig någonsin varit i närheten av. Med högt självförtroende tog jag mig an årets första tävling, Powerman EM i Holland som jag vann överlägset! Efter samma tävling fick jag även äran att bli Powerman Ambassadör!   

Träningen därefter gick om möjligt ännu bättre och av bara farten vann jag två millopp med tider jag bara vågat hoppas på. Så var det dags för årets första triathlontävling, Challenge Kraichgau. Formen var på topp och jag var så motiverad att åka dit, tyvärr kom jag besviken hem med en 7plats pga en förkylning.

Tiden som följer lyckas jag vinna ett par löptävlingar och i mitten av augusti kände jag mig redo att ta mig an Challenge Copenhagen. Fantastisk lycklig kom jag i mål som 3a, vilket var mitt bästa resultat i en stor internationell Ironman någonsin. Tiden till min nästa tävling, VM i Powerman, Zofingen var knapp så vi valde att chansa med minimal träning för att kroppen skulle hinna återhämta sig.

Tävlingen började utmärkt och jag kände mig stark och återhämtad. Jag gjorde allt enligt regelboken vad gäller pacing och nutrition och ändå kommer förvirringen och tröttheten som en blixt från ovan, bara 7km från mål. Desorienterad ramlar jag över mållinjen som 3a och så småningom förstår jag att orsaken är saltbrist antagligen pga min magåkomma efter Köpenhamn. Ändå är jag är otroligt nöjd med min 3dje placering som vittnar om att min lägstanivå har blivit relativt hög :)!

Säsongen avslutas med en lång och härlig resa till Malaysia och lycklig korsar jag mållinjen i Powerman Malaysia som tvåa, vilket även innebär att jag behåller min totala ledning i Powerman-serien. Jag är rankad 1a. Veckan efter följer jag upp mitt fina resultat med att vinna Penang international 10km på tiden 35.07 Kort efter förlovar jag och Patrik oss på en öde strand i Langkawi.  

Sista tävlingen för året blir Asia Pacific Championship som jag dessvärre måste bryta och efter det har jag haft säsongsvila vilket passar utmärkt då vädret hemma är kallt och snöigt. Jag såg fram emot en lugn och behaglig jul med mina närmaste men tyvärr kantades denna jul av en tragisk och oväntad tragedi inom familjen. Min jul blev ändå så bra som den kunde bli under rådande omständigheter. Årets sista timmar firades med mina fina och lätt galna vänner och jag ser med tillit och spänning fram emot vad 2011 har att erbjuda. I morgon börjar jag träna igen så skål för 2011!