Alla inlägg den 19 juli 2010

Av Camilla Lindholm - 19 juli 2010 17:53

Mitt högra ben är min favorit, det benet har jag alltid kunnat lita på. Det krånglar aldrig utan följer min minsta vink och alla höga krav jag ställer på det. Och det ska gudarna veta att det är inte lätt att göra Camilla nöjd! Men jag har ett snällt högerben som jobbar hårt på träning och i tävling. Annat är det med mitt vänsterben. Det har alltid trilskats och varit motsträvigt. Ofta känner jag att jag har svårt att nå fram till det och många gånger har det benet heller inte förstått vad jag vill att det ska utföra. Dessutom har det trilskats genom att göra ont i vaden (i vintras fick jag en bristning här), i baksidan (förra året innan Zurich fick jag en skada i Hamstrings) i sätet/höften (jag säger bara hela år 2008 pust).


Vi förstår varandra helt enkelt inte och flera gånger har jag fått för mig att mitt vänstra ben motarbetar mig. Nu har jag förstått att så är det INTE. Mitt vänstra ben vill mig väl och skyddar mig...men jag har varit dålig på att förstå dess och ibland hela kroppens signaler. Min kropp talar till mig och språkröret är inte sällan mitt vänstra ben. Länge har jag varit lite stel i min vänstra vad, men med lite lirkande har det försvunnit. Med tiden har jag lärt mig att tolka signalen som så att när vaden är stel har jag en låsning i ryggen. Under förra veckans Wallanderlopp var jag så upptagen av att känna efter att min fot var ok att jag glömde vad min vänstra vad försökte säga mig. Jag sprang på och ignorerade den mystiska stelheten jag kände efter loppet. Först på torsdagen förstod jag att vaden menade allvar, inget mer springande nu Camilla - jag försöker säga dig något och eftersom du inte lyssnar så får jag skrika högre (jag gick hem från det passet).


Eftersom Torbjörn inte jobbar lördagar fick jag se mig om efter en annan lösning, det blev Stefan Bengtsson här i Helsingborg. Han är Kiropraktor och tillika kinesiolog. Vad kan man säga mer än att han undersökte mig grundligt och utifrån kinesiologin hittade han mina låsningar i rygg och korsben. Därefter tog han sig an mina muskler och mitt endokrina system. Undersökningen kändes både mystisk och helt klockren och vad kan man annat säga än att han översatte till ord det min kropp försökt säga mig, antagligen i flera år.


Enligt honom har vi alla styrkor och svagheter och min svaghet är syra-bas-balansen i kroppen. Till den är njurar, urinblåsa och sköldkörten kopplat och det är dessa jag måste ta hand om för att vara i balans. Hård träning och viss kost gör kroppen sur och då får njurar arbeta hårdare. Kroppens "kanal" för detta är baksidan på vänsterbenet, exakt de områden jag har eller har haft ont/skador i! Kanske är det ingen slump att mina skador i hamstrings/ höft/vad har uppstått just där. Vid hård träning under lång tid är det svårt att upprätthålla en lätt basisk kropp även om X-endurance iår verkligen har hjälpt mig med detta och hållt mig mer hel än någonsin. Än mer märkligt blir det när Stefan tog tag i min högra hand och började massera dess handrygg med en förevändning om att det aktiverade en långsam sköldkörtel. Han stimulerade exakt samma punkt jag själv suttit och masserat på kvällsen dagen innan, jag tyckte mig nämligen fått en liten mystisk öm bula just där och det kändes logiskt att massera denna....


Ibland möter jag idrottare med åsikten att kroppen ska man låta bli att lyssna på, låt den istället få känna på smärta och hård träning det kommer att göra den stark. Jag håller inte riktigt med, min kropp och jag är ett team som samarbetar och kompromissar. Min kropp är fantastisk. Den ställer upp, ofta utan att klaga, på många tokigheter och anpassar sig efter mina ökande krav. Ofta kan jag lita på den trots att kanske jag inte alltid är så snäll eller lojal tillbaka. Men det går till en viss gräns sedan säger den stopp, inte för att trilskas utan återigen för att kunna leva upp till mina förväntningar på sikt. Den signalerar tydligt vad den vill men jag har varit dålig på att förstå språket.....jag är emellertid läraktig och sedan i lördags förstår jag och min kropp (och vänstran) varandra lite bättre. Jag ska vara snäll mot mitt vänstra ben ty det vill mig bara väl. Kanske är det vänstran som är mitt favoritben då det tydligt hindrar mig från att gå över gränsen.


Återstår nu att se om jag kan köra Zurich, om inte så var det antagligen inte menat så. Jag har ett alternativ. I morgon ska jag träffa Torbjörn och efter det tar jag mitt beslut. 

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogginfo.se

RSS


Skapa flashcards