Egentligen ska jag inte klaga, det finns betydligt värre saker att drabbas av än förkylning och influensa. Men ibland kan det ändå vara skönt att få gnälla av sig lite. Luftrören är fortfarande lite rossliga och min röst som jag dessvärre hostat sönder gör bäst i att förbli ohörd. MEN  jag har börjat ta upp jakten på den forna formen igen. Dagen efter första styrkepasset hade jag så ont att jag knappt kunde röra mig. Tänk hur fort kroppen glömmer. Fast å andra sidan borde den ju lika snabbt börja komma ihåg. Den här veckan går jag på reducerat träningsschema och syftet är att sakta vänja kroppen vid belastning igen. Idag har det stått simning och 2xlöpning på schemat. För första gången på länge vågade jag mig tom ut i solen och springa. Nästan all snö har smält från löpspåret och det var skönt att få fast mark (och inte rullande som inne på löpbandet) under fötterna igen. Passets huvudel skulle egentligen varit 3x3km progressiv fart, nu blev det 2x2 och lite långsammare. Men det känns skönt att vara igång igen och med facit i hand så gick det bättre än jag trodde från början.

Idag har jag även varit hos Torbjörn på behandling. Tydligen har jag hostat till mig lite låsningar här och var (fast det hade jag redan på känn) och både ryggen och diafragman var lite möra.  Underskatta aldrig kraften i en hostning - och särskilt inte om den varar typ 24h/dygnet. Men efter lite mästerlig massage och några knäck så är jag nu i fin form igen, redo att börja träna upp mig igen.