Lördagkväll 20.30 och jag har precis blivit lämnad ensam. Nästan alla möbler, utom datorn och en säng är borta. Kvar ligger mest skräp och otaliga dammtussar. De förstärker ett intryck av att här bor ingen. Alla har en historia och med mig har de kala väggarna 3år. Tre år som jag färglagt med ett helt spektra av känslor. Nu är det slut och det känns verkligen definitivt och utan återvändo. Det gör ont och jag känner mig så fruktansvärt liten och ensam. Just då övergår det mitt förstånd hur jag ska lyckas tillbringa ännu en vecka i ett hem jag verkligen älskat men som nu enbart känns kallt, hårt och avslutat. För det jag hade där, det finns inte längre kvar.

Söndag förmiddag, jag umgås med en vän jag tycker mycket om.  Vid lunch cyklar jag ut och upptäcker vägar som för mig är helt nya. Det är vackert och blåser bris från havet. För första gången sedan länge är det sol och  jag fryser inte. Jag kommer på mig själv att jag ler, så där fånigt och spontant som det enbart kan göra när det kommer från hjärtat. Det är alltid svårt med uppbrott och skrämmande att testa nya vägar. Men låter man bli så riskerar man att  missa oändliga upplevelser och erfarenheter. Så jag låter inte bli!

 

???

9 februari 2009 22:24

små, små violiner hörs i fjärran....snyft, snyft

 

camilla

9 februari 2009 23:14

Om du är ledsen så kan du väl lyssna på en glad låt som tex Mando Diaos "Dance with somebody" vetja :)! Du kommer snart känna dig bättre till mods. Puss!

 

???

10 februari 2009 07:58

"Dance with somebody" ...var väl Whitney Houston, innan hon blev knarkhora??

 

Sofie

10 februari 2009 08:07

Nu får du tänka på allt positivt som att du får köpa massor av nya roliga inredningsprylar och bestämma allt själv :-)
Kram Sofie

 

camilla

10 februari 2009 13:04

Sofie - absolut. Sjukt kul :)! ???? - knarkHORA är väl kanske att ta i....men återvinning är väl alltid bra :)

 

Tussilagon

10 februari 2009 13:56

Det går ju att finna smultronställen på nya vägar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...