När Ninjakatten rör sig står blixten stilla.....

...är kul! Triathleter fanns nog inte på medeltiden så jag blev följande:

our distinct personality, The Prime Minister might be found in most of the thriving kingdoms of the time. You are a strategist who pursues the most efficient and logical path toward the realization of the goal that you perceive or visualize. You will often only associate with those people who can assist you in the implementation of your plan. Inept assistants may be immediately discarded as excess baggage. To do otherwise could be seen as inefficient and illogical. On the positive side, you can be rationally idealistic and analytically ideological. You can be a bold decision maker and risk taker who can move society ahead by years instead of minutes. On the negative side, you may be unmerciful, impatient, impetuous and impulsive. Interestingly, your preference is just as applicable in today's corporate kingdoms.

Testa själv på http://www.cmi-lmi.com/kingdomality.html

Idag har jag varit hyfsat effektiv...kort, kort bad på morgonen (mest lek och skvaller), rättning av tentor, vilket var ett smart drag eftersom när jag väl kom till jobbet ville alla som vanligt dra i mig. Idag lyckades jag dock finta bort de flesta och istället skriva klart mina kursguider/scheman samt färdigställa nästan allt adm.arbete och ändå vara lite social. Det ni! Ikväll ska jag hälsa på Anna i Helsingborg och gå på hennes spinningpass.  Spinning är kul och en utmärkt motionsform för de flesta, men som under säsong har varit snudd på omöjlig för mig att få in. Istället har jag valt att prioritera en annan mer triathlonspecifik träning. Men nu under säsongsvilan ska jag passa på och jag ska njuta eftersom jag vet att Anna är en superb spinninginstruktör med fantastiskt karisma, charm och kompetens. Har jag tur kanske jag blir bjuden på pepparkakor efteråt...hm, det ser ut som att det kan bli en jul för Camilla Lindholm trots allt.... Och eftersom ni är många som undrar....NEEEEJ, jag ska inte flytta till Helsingborg.......

lyssna på det här innan ni skaffar husdjur http://www.rixfm.com/webbradio/frameset.php?type=audio&id=3529

Dagarna har blivit till veckor (märk väl att det nu är i plural) och det här kommer att gå till historen som Camillas längsta säsongsvila hittills, men kanske även min första riktiga sådana och jag förmodar att jag behöver det. Som av en slump har jag förfärligt mycket att göra på jobbet just nu, vilket i alla fall medför att har något som jag kan slösa lite energi på. Faktum är att den där sköna känslan av paus nu mer övergått till en diffus klåda med fritt utlopp i min lekamen. Kroppen känns svullen, sprickfärdig och det kryper i mig. Svullnaden består dessvärre inte enbart av fängslad energi utan jag har även intagit vinterpälsen. Det är inte vansinnigt mycket,  2kg kanske, och säkert nyttigt för kroppen, men känslan är ovan och lite obehaglig. Och det tillsammans med en smärtsam längtan efter ansträngning får mig att känna mig lite obehaglig tll mods. Ja jag får nog erkänna mig beroende och känslorna jag har tycks vara tydliga symptom på svårhanterlig abstinens. Helst av allt skulle jag vilja ut och köra ett gigantiskt långpass på cykeln eller springa stenhårda intervaller i parken. Det skulle få blodet att brinna och endorfinerna att spruta och mynna ut i ett härligt rus.  Men jag måste besinna mig, vara tålmodig, detta ord jag så många gånger blivit tillsagt att vara men ack haft så svårt att anamma, och invänta rätt tillfälle.  Det är ju trots allt inte nu när benjamin syrsa, knäck och krydddoftande apelsiner står för dörren som jag vill vara bäst....tålamod, tålamod, tålamod.......

Igår var jag i Helsingborg hos Anna och drack glögg, spetsad med päronkonjak (om ni undrar hur det smakar så...sött är nog en bra beskrivning :)) bla. Mysigt! Innan dess spanade jag på lite potentiella möbler/kök...hm det finns mycket snyggt jag skulle vilja ha :)!

Idag har jag varit ovanligt slö men lyckats jobbat lite, jag är inte direkt sysslolös så här någon vecka innan jul precis, tittat på en läghenhet och snart är jag på väg för att se på bio. Nedan ser ni några hemskt försenade bilder från IM AZ. Första bilden föreställer simbanan, andra: vår betydligt varmare lyxpool som vi tränade i, tredje: vårt stamhak Pita Jungle, fjärde: pastapartyt innan tävlingen (sådär glamoröst :)), femte: två små desärer som som Jocke och Ted intet ont ananade råkade beställa in när de var sugna på något sött efter maten, sjätte: jockes sovplats under bordet, sjunde: min och Toves sovplats. Jocke var den enda som fick sova på golvet och det var inte utan att vi tyckte synd om honom :)!

Gästbloggare: Daniel Runemalm

Det är nyårsdagen. Glider ner i det kalla bergsvattnet. Den starka strömmen drar mig med och håller mig i sitt våld. Kylan paralyserar kroppen totalt och jag kippar efter andan. Känseln domnar bort och det svartnar nästan framför ögonen.

Åtta timmar tidigare sätter jag mig i bilen bakom förarplatsen. Bredvid mig sitter Ilka. Vi har, tillsammans med, ett gäng andra, firat nyår. Nu ska vi åka hem. Det är tidig förmiddag. I baksätet sitter Torgeir. Han är norrman och fortfarande kraftigt berusad efter nattens nyårsfirande. Gjorde bedömningen att det vore bättre att han får fortsätta vara full, så jag stuvade in honom i baksätet tillsammans med fyra burkar öl.

Själv är jag förhoppningsvis nykter, men ganska trött efter bara ett par timmars sömn.

Kör in i en dubbelfilig rondell och slår på torkarbladen istället för att blinka. Ilka skrattar och undrar om jag verkligen ska köra. Det är första gången jag kör en vänsterstyrd bil och det känns ganska ovant. Vi rullar ut ur centrala Canberra och kör i riktning mot Melbourne. Ute är det 38 grader varmt och vi har ingen luftkonditionering i bilen.

Snart är det olidligt varmt. Ute på motorvägen vevar jag ner sidorutan, men får snabbt veva up den igen. Det känns ungefär som att sätta en hårfön i ansiktet. Det är tryckande hett och svårt att koncentrera sig. Från asfalten stiger värmespiraler uppåt och gör det svårt att bedöma avstånd. I baksätet sitter Torgeir och pratar för sig själv om något som hänt under natten. Då och då ropar han till oss att det är för varmt. Jag ber honom öppna en öl till. Funderar på om det är gott med rumsvarm öl när rummet är 38 grader.

Ett par timmar passerar och hettan är otroligt påfrestande. Vi orkar inte prata med varandra och svettas mer eller mindre ymnigt. Vi kör in på en rastplats och Ilka tar våra handdukar och går iväg. Hon kommer tillbaka med dem drypande våta och kalla. Vi hänger dem runt huvudet och fortsätter köra. Det hjälper oss att hålla huvudet kallt och skärpan uppe.

Minuterna passerar långsamt och jag smuttar på min flaska med vatten. Det är svårt att dricka när det man dricker är kroppstempererat. Passerar en vägskylt som upplyser oss om att det nu är 45,2 grader varmt. Ringde hem till Sverige tidigare på natten och då var det 17 grader kallt. Funderar en del på kontrasten däremellan.

Efter några timmar når vi gränsen mellan staten Victoria och staten New South Wales. Vi stannar bilen vid gränsen, där en flod flyter fram med vatten som kommer direkt från bergen.

Jag vinglar bort till floden och glider ner i vattnet där strömmen för mig med.

Efter ett tag vaknar jag till liv, stärkt av kylan och klar i huvudet. Tar ett par kraftiga armtag i sidled och får tag i en utskjutande gren på ett träd. Drar mig mot land och kryper upp ur vattnet och lägger mig på rygg. Efter en halv minut kommer värmen igen och på tiden det tar mig att gå bort till bilen hinner jag både torka och känna hur blodet börjar koka i kroppen igen.

In i bilen igen. Efter en timme är vi insvepta i tjock rök som gör att sikten är dålig. På radion hör vi att det är ett halvdussin gräs- och buskbränder. Vi tvingas välja en annan väg som försenar oss ytterligare en timme.

Vid sju på kvällen rullar vi in på vårt slutmål. Känner mig helt färdig och otroligt trött. När vi står där vid bilen blåser det plötslig upp. Det är en kallfront som blåser in och på en kvart sjunker temperaturen med 20 grader. Snart fryser vi så vi skakar.

Ännu en dag i paradiset är över.

Mötet med Jens igår var verkligen givande och som avslutning körde vi ett simpass där jag lärde mig jättemycket. Ett tag tyckte jag att det gick så vansinnigt lätt att simma pga av att jag lyckades slappna av i vattnet. Berusningen över att ha simmat en 50ia ganska fort utan ansträngning fick mig att vilja ta i och vips var känslan borta med reducerad fart som följd. Men har jag en gång haft rätt känsla så måste jag kunna hitta tillbaka till den. Skam den som ger sig.

Idag har jag varit hos Ulla på www.kostverkstaden.nu och fått ytterligare en sakrial/kranialbehandling. Det var verkligen en jättehäftig upplevelse att erfara. Bland annat höll hon handen helt stilla under/över mitt bäcken och helt plötsligt började det tippa fram och tillbaka av sig själv, för att sedan övergå till att rotera (kroppen försöker själv korrigera felställningar/låsningar). Men allra häftigast tyckte jag det var när huvudet började röra sig i sidled jättemycket, medan Ulla fick en helt ny erfarenhet då min svanskota (som jag skadat allvarligt för 2år sedan) valde att helt vända sig från att ha pekat åt höger till att peka till vänster. Coolt! Det hela var väldigt behagligt och efteråt kände jag mig helt mjuk och avslappnad i hela kroppen, nästan hög.

Nu ska jag jobba lite till innan det är dags att spendera helgen i Helsingborg, vilket alltid är trevligt :)!