Direktlänk till inlägg 28 december 2008

En svunnen tid, ett svunnet liv - del 4

Av Camilla Lindholm - 28 december 2008 23:08

Gästbloggare: Daniel Runemalm


Mår relativt bra. Högtrycket ligger kvar denna sena aprileftermiddag och solen värmer skönt. Sitter lutad mot en sten med en kopp tallbarrste tillverkad av vattnet från mossen bredvid. Det smakar skit, men vattenreningstabletten Puritab smakar ännu värre. Fjärde dagen utan mat och magen känns intryckt och tom.


Solen är på väg ner och jag gör i ordning en bädd av granris. Efter en del pysslande lyckas jag få igång en eld med hjälp av en jukkasticka. När mörkret faller somnar jag snabbt in.

När jag vaknar gör det pulserande ont i fötter och händer. Kylan har kommit och iskristaller har bildats på jackan. Blåser liv i den falnande elden och det tar ett bra tag innan jag slutat skaka av köld. Kryper ihop precis intill elden och somnar igen. Vaknar en obestämd tid senare av att armen brinner och kylan åter igen tränger in i märg och ben.


I gryningen stapplar jag stelbent iväg mot samlingsplatsen och möter upp resten av plutonen. Plutonchefen sitter med en McDonaldspåse i famnen: "Där har ni frukosten - självdöd grävling" säger han och pekar på något pälsaktigt på marken. Ingen skrattar.


Vi marscherar iväg och går hela morgonen och förmiddagen. Stannar framåt lunch och plutonchefen möter upp igen. Han har med sig en påse med potatis. "Två och två, brottning, segraren får en potatis" säger han. Sneglar till vänster om mig och ser att Svensson glor på mig.


Svensson är stor som ett hus. På gymet ligger han och vrålar med skivstången och oräknerliga vikter på. Jag sitter på testcykeln bredvid och då och då brukar jag få sätta mig på ställningen till benböjsmaskinen när Svensson går på den, eftersom vikterna inte räcker till.

Jag förstår att Svensson gärna vill ha den potatisen och helst utan allt för mycket ansträngning. Jag suckar och ställer mig mittemot honom. Hyser inga större ambitioner om att vinna det här. Istället är målet att undslippa utan större blessyrer. Svensson går mot mig och han ser ut som en svulten brunbjörn med hängande armar och svart blick. Inledningsvis dansar jag undan och när han springer mot mig får jag en impuls och sliter tag i hans jackan och kastar mig bakåt med full kraft. Han vacklar och faller över mig. När jag träffar marken tar jag spjärn med ryggen och trycker upp benen. Använder kraften i massan och fortsätter rörelsen hela vägen runt och landar ovanpå Svensson. Sätter ett knä i bröstet och försöker låsa hans armar med all kraft jag kan uppbåda.

Känner hur Svensson kropp spänner sig och han trycker bort mig som om jag vore en trasdocka. Han reser sig, tar tag i mig och slänger iväg mig ett par meter, går fram och sätter sig på mig och vrider ner mitt ansikte i leran. Chippar efter andan och slår förtvivlat med armen mot backen som tecken på att jag ger upp.

Han reser sig upp och med två lyftkranar till armar sliter han upp mig. "Okej?" frågar han. Nickar stumt tillbaka.


"Klen som vanligt, Runemalm" säger Plutonchefen, kastar en potatis till Svensson och flinar. Jag är Regementsmästare i orientering, skvadronmästare i löpning, skvadronmästare i 20 km löpning med stridsutrustning samt rekordinnehavare av Beep-test och känner just nu en intensiv vilja att påtala detta och tillägga något i stil med att detta borde uppväga det faktum att jag inte ser ut som Hulken. Istället tiger jag. Vet att han är sur på mig ända sedan jag slog honom på milen och jag fick styra upp situationen när han vimsade bort sig med kartan på en tidigare övning.


Snart är ännu en dag i paradiset över.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Camilla Lindholm - 13 augusti 2012 09:28

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Av Camilla Lindholm - 27 juni 2012 20:13

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Av Camilla Lindholm - 18 maj 2012 11:17

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Av Camilla Lindholm - 2 maj 2012 08:47

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

Av Camilla Lindholm - 20 april 2012 11:10

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se