Gästbloggare: Daniel Runemalm

Det är nyårsdagen. Glider ner i det kalla bergsvattnet. Den starka strömmen drar mig med och håller mig i sitt våld. Kylan paralyserar kroppen totalt och jag kippar efter andan. Känseln domnar bort och det svartnar nästan framför ögonen.

Åtta timmar tidigare sätter jag mig i bilen bakom förarplatsen. Bredvid mig sitter Ilka. Vi har, tillsammans med, ett gäng andra, firat nyår. Nu ska vi åka hem. Det är tidig förmiddag. I baksätet sitter Torgeir. Han är norrman och fortfarande kraftigt berusad efter nattens nyårsfirande. Gjorde bedömningen att det vore bättre att han får fortsätta vara full, så jag stuvade in honom i baksätet tillsammans med fyra burkar öl.

Själv är jag förhoppningsvis nykter, men ganska trött efter bara ett par timmars sömn.

Kör in i en dubbelfilig rondell och slår på torkarbladen istället för att blinka. Ilka skrattar och undrar om jag verkligen ska köra. Det är första gången jag kör en vänsterstyrd bil och det känns ganska ovant. Vi rullar ut ur centrala Canberra och kör i riktning mot Melbourne. Ute är det 38 grader varmt och vi har ingen luftkonditionering i bilen.

Snart är det olidligt varmt. Ute på motorvägen vevar jag ner sidorutan, men får snabbt veva up den igen. Det känns ungefär som att sätta en hårfön i ansiktet. Det är tryckande hett och svårt att koncentrera sig. Från asfalten stiger värmespiraler uppåt och gör det svårt att bedöma avstånd. I baksätet sitter Torgeir och pratar för sig själv om något som hänt under natten. Då och då ropar han till oss att det är för varmt. Jag ber honom öppna en öl till. Funderar på om det är gott med rumsvarm öl när rummet är 38 grader.

Ett par timmar passerar och hettan är otroligt påfrestande. Vi orkar inte prata med varandra och svettas mer eller mindre ymnigt. Vi kör in på en rastplats och Ilka tar våra handdukar och går iväg. Hon kommer tillbaka med dem drypande våta och kalla. Vi hänger dem runt huvudet och fortsätter köra. Det hjälper oss att hålla huvudet kallt och skärpan uppe.

Minuterna passerar långsamt och jag smuttar på min flaska med vatten. Det är svårt att dricka när det man dricker är kroppstempererat. Passerar en vägskylt som upplyser oss om att det nu är 45,2 grader varmt. Ringde hem till Sverige tidigare på natten och då var det 17 grader kallt. Funderar en del på kontrasten däremellan.

Efter några timmar når vi gränsen mellan staten Victoria och staten New South Wales. Vi stannar bilen vid gränsen, där en flod flyter fram med vatten som kommer direkt från bergen.

Jag vinglar bort till floden och glider ner i vattnet där strömmen för mig med.

Efter ett tag vaknar jag till liv, stärkt av kylan och klar i huvudet. Tar ett par kraftiga armtag i sidled och får tag i en utskjutande gren på ett träd. Drar mig mot land och kryper upp ur vattnet och lägger mig på rygg. Efter en halv minut kommer värmen igen och på tiden det tar mig att gå bort till bilen hinner jag både torka och känna hur blodet börjar koka i kroppen igen.

In i bilen igen. Efter en timme är vi insvepta i tjock rök som gör att sikten är dålig. På radion hör vi att det är ett halvdussin gräs- och buskbränder. Vi tvingas välja en annan väg som försenar oss ytterligare en timme.

Vid sju på kvällen rullar vi in på vårt slutmål. Känner mig helt färdig och otroligt trött. När vi står där vid bilen blåser det plötslig upp. Det är en kallfront som blåser in och på en kvart sjunker temperaturen med 20 grader. Snart fryser vi så vi skakar.

Ännu en dag i paradiset är över.

 

Kristina

14 december 2008 14:23

Jag har alltid trott att paradiset var detsamma som det fullständigt perfekta stället. Inga hemskheter alls.......

 

Daniel

17 december 2008 17:09

Nä, paradis kan definieras lite olika.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...