Direktlänk till inlägg 10 oktober 2008

En svunnen tid, ett svunnet liv - del 1

Av Camilla Lindholm - 10 oktober 2008 09:06

Gästbloggare: Daniel Runemalm

 

Öppnar ögonen och tittar upp i taket. Ser en geckoödla försvinna bort runt hörnet. Vrider huvudet och tittar ner på mina kamrater. De sover fortfarande. Förmodligen är de trötta efter en sen kväll och för mycket Kava - i alla fall känner jag mig fortfarande lite dåsig i huvudet. Det sägs att om man dricker för mycket Kava så blir man dåsig, eftersom den har en viss narkotisk och sövande effekt. Jag vet inte vad Kava är gjort av och är inte heller säker på att jag vill veta. Det smakar dock ganska strävt och bittert.

Svänger benen över sängen och låter dem dingla i luften en stund medan snurrandet i skallen lägger sig och tillräckligt med kraft mobiliserats för att kunna klättra ljudlöst nerför stegen, min plats är överst i en våningsäng. Går ut på farstun, tar på mig skorna och går ner på den gyttjiga stigen som leder genom byn och ner mot stranden. Ser barnen gå i riktning mot kyrkan/skolan för ännu en dags undervisning. Halvvägs nere vid stranden står en av byinvånarna som jag inte kan namnet på och delar en kokosnöt mot en spetsad påle. Det ser enkelt ut när han gör det. Bredvid honom står vår husmor och plockar mogna lime-frukter från ett träd och doften från nybakat bröd träffar näsborren och genast kurrar magen.


Nere på stranden träffar jag Toma, som är sysselsatt med att rensa upp bland de stora mängder sjögräs som lämnats kvar då tidvattnet dragit sig ut under natten. Jag hälsar på honom och utlovar revansch inför återupptagandet av beachvolleymatchen vi avbröt under gårdagen. Han frågar hur det är med foten och syftar på mitt sår under hälen. Sanden är full med glasbitar och våra matcher är stundtals blodiga då någon då och då skär sig. Toma är oerhört spänstif och jag och min kompis Peter har stora svårigheter med att komma runt hans block. Idag fortsätter vi matchen som vi tvingades bryta igår, eftersom tidvattnet rullade in och begravde halva spelplanen.


 Kisar ut mot havet och vågbrytningarna långt där ute. Tänker att mycket längre österut än så här går inte att komma. Hade man kunnat se den internationella datumgränsen så hade jag förmodligen sett den nu.

Ser fiskaren Job och hans båt och känner mig genast illamående. Igår kväll följde vi med ut för att fiska.Jag blev sjösjuk och låg större delen av turen på rygg och hoppades att vi skulle återvända så snart som möjligt. 


Börjar springa längs stranden. Solen strålar från en klarblå himmel, havsbrisen är mycket svag och redan efter några minuter rinner svetten och värmen omsluter mig. Det går tungt och långsamt i den stundtals våta sanden. Det är regnperiod på Fiji just nu natten bjöd på ett häftigt skyfall. Återvänder 25 minuter senare, trött,  varm och utmattad. Tar mig tillbaka till hyddan och väcker mina vänner. Tillsammans går vi ner för att äta nybakat bröd, nyplockade frukter och nyskalad kokosnöt.

 

En ny dag i paradiset kan ta sin början.

 
 
Ingen bild

Svedala

12 oktober 2008 18:57

Tri-blogg???

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Camilla Lindholm - 13 augusti 2012 09:28

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Av Camilla Lindholm - 27 juni 2012 20:13

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Av Camilla Lindholm - 18 maj 2012 11:17

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Av Camilla Lindholm - 2 maj 2012 08:47

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

Av Camilla Lindholm - 20 april 2012 11:10

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...

Ovido - Quiz & Flashcards