På Camillas nåder har jag fått äran att skriva på bloggen igen. Och nu ska jag förklara varför det var mycket bättre att leva på Medeltiden (Dvs. före år 2000) än vad det är att leva idag.

Jag har fått en ny telefon. En extremt avancerad och bra sådan. Inbyggd GPS, vädertjänst för alla världens orter när som helst, ursnabbt 3G-Internet, Office-paketet, Touch screen, E-post och allt annat man kan tänka sig och inte tänka sig.

Men jag får inte igång fanskapet! Menyerna är lustiga, det är svårt att navigera och pekskärmen är för känslig. Hela den här eftermiddagen har jag försökt att få igång Internet, försökt att öppna användarmanualen i den medförda CD-skivan i programmet som jag inte har på datorn, konfiguerat (bara ordet få en att må illa!) E-postinställningarna, ansluta Handsfreen och ställa in datumet.

Men det värsta av allt är att alla mina kontakter har blivit helt omkastade! Av någon mycket märklig och oförklarlig anledning så har alla de kontkater jag någon gång vid något tillfälle har haft i telefonen har kommit tillbaka! SÅ nu har jag typ 437 kontakter, varav hälften är värdekassa. Och som grädde påkorven så har alla de kontakter jag lagt in det senaste året försvunnit! 

Allt har misslyckats. Allt är skit. Alla är dumma. Solen gick precis i moln.

Sån här skit behövde man inte hålla på med på den gamla goda tiden! Då köpte man en telefon, tryckte in SIM-kortet och så funkade det! Och så höll telefonerna länge! Nu, däremot, är de så utslitna och dåliga efter två år så man kan tro att det är en antikvitet, framgräven av en mossig arkeolog med pantalonger någonstans vid någon gammal Etruskisk bosättning från 1357 f.Kr, som man håller i handen. Typ.

Tur att man har Gustav Larssons extrema tempo-lopp på OS att glädja sig åt. Det och en löprunda ikväll är det enda som kan få mig att bli på ett mikrogram bättre humör. Och det kan behövas, eftersom jag förmodligen har fått cancer också efter att ha tvingtats prata utan Handsfree hela dagen.

Nu går jag och min manbag hem.

/Daniel