Idag började dagen med ett simpass tillsammans med snabbsimmaren Eskil. Eller mer korrekt, Eskil simmade brevid och förbi mig där jag låg och plogade mig fram bland alla nerblåsta löv som tenderade att klistra sig fast lite var stans på kroppen. Jag har ingen aning om hur många gånger jag blev varvad, men det är irrelevant då jag hade fullt sjå med att fokusera på min egen simning. Varken Daniel eller Rickard var där eftersom de uppenbarligen tycker att det är läge att vila efter en genomförd Ironman - veklingar :-). Daniel är dessutom kvar i Nybro och väntas inte komma ner till Malmö förrän i morgon, vilket får det att kännas förfärligt tomt.

Annars gjorde tydligen Rickard succé under sin smålandsvistelse, både hos Daniels mamma hemma i Nybro och under loppet iklädd knäskydd och foppatofflor under löpningen. Stolt förkunnade han härom dagen att en liten kille till hans förtjusning skrikit "...heja killen i foppatofflorna". Tja, vad ska man säga mer än att denna tidigare limhamnsbo har en viss passion för tofflor, det må vara foppatofflor eller "vanliga" träskor (se tidigare inlägg), bara det är tofflor! Men lite rädd blev han allt när jag idag hotade med att lägga ut en bild här på bloggen som illustrerar det hela...! Någon slags kortslutning måste även förekommit i Rickards annars vanligtvis klipska hjärna om han tror att foppatoffeln är nyckeln till en snabb löpning....

Dagens andra pass blev ett gäng 400ingar på bana. Det var jobbigt värre och inte blev det lättare att genomföra dem i blåst och helt själv. Men nu är de genomförda och jag tyckte att det gick förvånandsvärt bra....

 

Rickard

6 augusti 2008 00:10

Hmm, det har ju blivit ganska mycket fokus på tofflor i denna blogg, och för att alla läsare inte skall tro att jag någon slags toffelfanatiker så vill jag bara förtydliga att toffelanvändandet i båda fallen beror på min skadade lilltå.

Det framkommer kanske inte riktigt i texterna ;-)

Som förberedelse inför Kalmar hade jag nämligen bara gjort 6 löppass på 9 veckor och när jag fick känningar i lilltån efter 7 km på sista löppasset innan tävlingen så var det ganska oroande. En mara är ju trots allt 6 ggr längre. Skovalet kanske var bra för tån och faktiskt 200g lättare än mina vanliga skor, men kanske inte helt klockrent för knäna på asfalt. En missberäkning som tyvärr straffade sig på slutet av löpningen.

Men man lär så länge man lever. Nästa år får jag helt enkelt se till så att det inte blir några skadade tår. Då kanske det blir lite fart i löpningen också :-)

 

camilla

6 augusti 2008 00:19

Rickard, ja ja ja, du vet vad jag skulle kunna skriva som svar på det där inlägget....och jag vet att du skälver av rädsla vid blotta tanken...men jag låter bli eftersom jag trots allt är en väldigt ödmjuk och snäll flicka som är rädd om mina vänners image :-D!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...