...har invaderat min lekamen. Det är åtminstone så det känns. Jag har inte varit så uppåt på sistone och har därmed inte velat skriva här på bloggen. Synd att förpesta mer än nödvändigt. Loppet på Sollerö var inte direkt något att skriva hem om, så det undviker jag. Inte heller vill jag skryta om att mitt knä inte är speciellt bra, tvärtom är det ganska dåligt och jag har ikväll beslutat mig för att inte köra SM. Och inför det faktumet har jag varit väldigt deppig. Idag har jag fått behandling i Karlstad med en skum sorts apparat. Ca 30s innan kiropraktorn använde den sa han typ "du måste vifta med armen när det gör så ont att du inte kan stå ut, för den här behandlingen kommer inte att vara behaglig någon stans". Sedan fick jag öronskydd eftersom tryckvågorna som skulle spränga bort kalket dånade något förskräckligt. Som den sanna envisa smålänning jag är härdade jag ut, även om svetten lackade. Men det var ganska skönt, om än förvånande, att behandlingen inte varade längre än några minuter, men nog hade han rätt i att det inte var alls skönt. Enligt honom har jag drabbats av en form av hopparknä pga att jag har kalkavlagringar och artros på vissa ogynnsamma ställen (artrosen gör iofs mest ont inne i knät) på knät. Det kom väl knappast som en överaskning då jag efter min fallolycka på Lanzarote kan se knölarna lite var stans på knät. Enligt honom kunde jag vara bra om 5ve om jag vilade, vilket enligt mig var otänkbart (vilket han även förstod). Så nu har vi gjort någon kompromiss där jag ska låta bli att cykla, isa 20min efter varje löppass och gå på ytterligare 3behandlingar (sedan bara 1ggr varannan månad under off season) så det blir täta Karlstadsbesök för maskinen finns nästan bara här. Ja, och naturligtvis frågade jag efter vetenskapliga undersökningar av maskinen och de visade faktiskt bra läkresultat. Men han kunde inte garantera mig bättring eftersom det var tävlingssäsong, och jag balanserar tydligen på en mycket skör tråd iom att jag rör lite på mig då och då samt kommer köra ett och annat lopp. Vi får se hur resten av säsongen fortlöper men jag är naturligtvis hoppfull, skam  annars.

Roligt idag var annars att jag sett en hel hög med djur; en groda, 1älg, samt 2rådjur väldigt nära spatserande på vägen. Det märks att jag är i Värmland nu. Dessutom blir jag väldigt bortskämd av Lars föräldrar som göder mig med god mat och allt för mycket bullar och kakor. Igår var vi dessutom på en jazzinspirerad konsert med Rigomor och Christina Gustafsson som kommer härifrån. Har ni inte hört dem så kan ni visst göra det på "Allsång på Skansen".

 

Tove

24 juni 2008 10:13

Maskinen finns i Göteborg och även i Köpenhamn, tror jag. Lyssna nu på kroppen, Camilla! Du har bara EN!
Kram/ Tove

 

Linda

25 juni 2008 10:15

Trist att läsa att ditt knä vägrar ge med sig...Hade sett fram emot att heja fram dig på SM. Lyssna på din kropp och försök att hitta på annorlunda och roliga saker! Krya på dig!

http://www.lindaeriksson.com

 

Sofie

25 juni 2008 16:40

Håller lilla tummen för att du blir frisk fort :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...