Igår gick det två millopp här i krokarna. Många av mina klubbkompisar valde att tävla i Lundaloppet och gjorde strålande tider där i det fantastiska fina vädret. Själv valde jag och Lars Andén att ta oss till Helsingborg för att springa Helsingborg Springtime - ett lopp som ingår i Skånes GP och har lite prispengar i potten. Jag hade inte jättestora förhoppningar om att göra en snabb mil eftersom kroppen enligt plan är lite komaaktig för tillfället och banan var både kuperad och knixig med många skarpa svängar. Första km som var i motvind gick alldeles för fort; 3.34 och plötsligt hörde jag Toves tränare Jens råd i huvudet "det är okej att springa första km för fort men springer du även andra km för fort får du problem". Sagt och gjort - jag lyckades sakta ner och sprang resten av loppet ganska jämnt (bortsett ett par km med mycket stigningar som fick min km att gå över 4min/km). Min sluttid hamnade på 37.48 vilket jag är jättenöjd med under rådande omständigheter. Och jag känner verkligen att jag har mer att ge bara genom att köra några tävlingar till eller genom att springa en plattare bana. Tiden räckte till en tredjeplats men mest imponerad blev jag över damsegraren, Isabelle Andersson som är den bästa långlöparen vi har i Sverige. Tydligen tränar hon 27-28mil/ve. Hon sprang strax under 33min och slog därmed vårt löparess Lars Andén som kom fyra (i ett starkt startfält) på tiden 33.19 Efter löpningen cyklade jag en sväng och på kvällen var vi hemma och inspekterade Daniels nya lägenhet som var jättefin :-)!

Idag nobbade jag Eskils förslag om att sola och bada vid Västra hamnen. Istället simmade jag inomhus och cyklade distans med "min" Lars och Rickard. Det kändes jättesegt.

Det är lustigt, när jag kör hårt då klagar jag på att kroppen är trött men det är inget mot när jag drar ner på träningen, då svarar kroppen med att bli KOMATRÖTT!!! Aldrig blir man nöjd :-). Igår blev det mest jobb (synd att sitta inne i det fina vädret) men på kvällen sprang jag några ganska lätta progressiva intervaller tillsammans med de andra i klubben. Dagen till ära var Christian Kirchberger (förbundskapten för långdistans o ansvarig för ungdomsutveckling bla) nere för att diskutera ungdomsutveckling med min tränare Bo. Det var trevligt eftersom han var med på träningen sedan vilket innebar jag fick sällskap på mina intervaller - annars har jag sprungit ganska mycket själv den senaste tiden. Egentligen gör det mig ingenting men det var kul med lite sällskap.

I morse blev det årets första våtdräktsimning, med snudd på överhettning som följd. Det är skönt med våtdräkt eftersom det förbättrar mitt vattenläge och sparar mina ben :-)!  Men det var olidligt varmt i den vanligtvis hyfsat varma bassängen!!!

Idag har jag varit på kostrådgivning hos Ulla på www.kostverkstaden.com. Tidigare har jag fört kostdagbok över allt jag ätit, vilket var lite jobbigt när man inte var hemma men det gick bra. På pappret ser min kosthållning ganska bra ut men tydligen bör jag bla äta mer fett (omega 3) och  mer protein och då gärna iform av L-glutamin före och efter träning. Det var i alla fall mycket givande och jag fick en hel del goda råd som jag kan börja med redan nu. Sedan tog vi även lite hårtester som ska skickas till USA för analysering. Hårmineraltester en betydligt säkrare analysmetod än blodprov, som bara visar vad du ätit den närmsta tiden. De här testerna kan se din kosthållning 3-4månader tillbaka. Testerna kommer att vara klara lagom till min hemkomst från Brasilien. Egentligen hade det varit spännande att analysera mina värden direkt efter en Ironman. Det skulle förvåna mig mycket ifall värderna var bra :-)!

Träningen idag bestod enbart av cykling tillsammans med Rickard. Vi körde lite Ironmanfart i den sköna jumma vårkvällen. Nu börjar det ju bli varmt på riktigt .-)! Och tydligen, det finns fler som tycker att rapsblommor luktar skit.

I morse vaknade jag av att jag verkligen inte ville kliva ur sängen. Vilken (o)tur för mig att jag bokat tid med Rickard 6.50 för att simma. Vår hälsningsfras följer samma mönster varje morgon: Hej hur är det? -Trött, hur mår du? -Trött! Ja och sedan när den ritualen är avklarad kan vi diskutera annat som vanliga människor. Väl i simhallen väntande en lite för glad och glättig Martin, det är förbjudet i min värld att vara på för gott humör på morgonen, som dessutom simmade som en delfin. Maken till talang har jag sällan stött på - det är faktiskt orättvist :-)!  

Inte blev kroppen piggare av att vistas på jobbet hela dagen som förberedelse inför kvällens löppass. Väl i parken stod Lars Andén och jag och munhöggs om vem som var mest sliten, nertränad, trött och hängig av oss två. Vi ska nämligen vara bra vid ungefär samma tidpunkt, varför vi är i samma miserabla stadium just nu. Vidare var vi rörande överens om att vi var fullständigt korkade som försökt att tävla i vårt tillstånd (jag i cykel och Lars i ett tokbackigt löplopp). När hela kroppen skriker: lägg ner, sluta med dina dumheter och lägg dig och sov istället, ja då är det väl snudd på idioti att straffa kroppen med tävling. Det är en hårfin gräns men ibland måste man ignorera kroppens signaler om vila, ibland inte - det svåra är att veta när man bör respektive inte bör ignorera dessa signaler. Nåväl, det lustiga var att när jag väl sprungit första innervarvet (2.85km) av 4 så kändes det plötsligt bättre och jag kunde öka till farter jag normalt inte håller vid it3 (marathonfart). Ibland förstår jag inte på min kropp. Nu efteråt känner jag som vanligt tokseg, trött och slutkörd och försöker bara fokusera på att ta mig levande ur denna skärseld. På fredag.....då får jag nästan vila :-)! Det ska bli gudomligt skönt och sedan blir det bara lättare och lättare tills jag klättrar på väggarna av otålighet....

I kväll har det varit 10km tempo på cykel här i krokarna. Jag ställde upp med små förhoppningar och förväntningar att åstadkomma någon kanontid. Men trots att jag visste att benen var tunga av förra veckans träning så hade jag ändå som mål långt bak i huvudet att slå föregående års tid. Man vill ju alltid bli bättre. I år låg loppet betydligt tidigare (mitten av aug förra året) och dessutom var det både kallare och blåsigare. Ja och så hade de förlängt loppet ett par hundra meter också. Någon resultatlista har inte kommit ännu men tar man bort ett par hundra meter så tror jag nog att jag slog min fjorårstid med någon eller några sekunder. Annars kändes loppet smått misäraktigt och jag fick inte upp pulsen ens i närheten av vad den var under Hilleshögsloppet. Vid varje motlut dog dessutom benen. Så syftet med förra veckans träning, nerträning av Camilla, måste anses uppfyllt. Det är i alla fall något!

Sådär nu har det blivit kväll igen utan att jag gjort något vettigt mer än att träna och äta. Tänk vad tiden går fort när man har roligt :-)! Återigen stötte Rickard och jag ihop med Toves lägergäng när vi cyklade ut i morse. Lustigt, man skulle nästan kunna tro att Tove och jag har ungefär samma favoritslingor som vi cyklar på! Nåväl även idag kunde vi se en pigg och glad Daniel och Jona (Daniel och Tovegänget mötte jag även igår på väg ut ur stan på cykeln - fast de kom springande) sitta klistrade i sadlarna, målmedvetna och fokuserade. Roligast var annars när jag cyklade om en tjej jag träffat på en mtb-tävling för något år sedan, Madde hette hon. Vi hälsade och så skrek hon att hon börjat med triathlon tack vare mig. Jag presenterade väl sporten väldigt fördelaktigt - den är som ett kinderägg, tre önskningar i en. Ja och så är det ju världens sexigaste sport också; snygga, svettiga, vältränade, solbruna män i tajta kläder på heta cyklar:-)). Nåväl, tillbaka till verkligheten, jag råkade visst förlora mig  in i fantasins värld där ett tag, hon var jätteduktigt på mtb och gillade att springa och kan säkert bli hur bra som helst.

Rickards och mitt cykelpass bestod av bla 4x15min progressiva intervaller följt av 30min löpning med 20min IM-intensitet insprängt. Mitt andra pass bestod även det av cykel och löpning, fast lite kortare och lite lugnare. Nu är jag ganska trött efter mina 30h träning den här veckan. Det har gått hyfsat bra bortsett från att jag tappade ett pass simning pga att bassängen var stängd för simtävling - inte bra!

Idag har det varit en fantastisk vårdag. Solen har strålat och det har varit en sån där typisk vårdag då man har att välja på att klä sig lite för kallt eller lite för varmt. Det blir liksom aldrig riktigt, riktigt perfekt, men det gör ingenting. Jag älskar dessa dagar eftersom de påminner om vad som komma skall. Sommar och värme - och jag älskar värme! Jag har sagt det förr men kan säga det minst 100gånger till. Värme och sol är som balsam för min tidvis slitna och trötta kropp och får alla små krämpor att fullkomligt smälta. Får jag välja mellan att tävla i kyla eller i värme är svaret GIVET! Förhoppningsvis får jag mina önskningar uppfyllda i Brasilien :-)!  

Visst är det underbart naturskönt med nästan utslagna bokar och rapsfält som står i brand - fast de lukar för jävligt. Jo, jag har försökt gilla doften men det luktar faktiskt skit! Idag har jag även sett flera gäng söta små lamm på min ensamhetscykling (Daniel är på läger och Rickard firar sin mammas födelsedag). När man ser de små ulliga liven är det svårt att förlika sig med tanken att när de blivit fullvuxna så kommer jag eller någon annan sätta huggtänderna i dem. Själv har Lars och jag fåret Ingela och någon okänd till vid sängen. Lars föräldrar har nämligen får som efter ett tag blir till en och annan fårfäll och fårfiol. Varje morgon kliver jag på Ingela som numera ligger där platt och livslös. Fast hon är ganska varm, ullig och behaglig för att vara död.  Samtidigt var det inte vansinnigt länge sedan jag kliade henne mellan öronen och gav henne hö att mumsa på. Makabert? Ja visst!

Träningen idag blev till sist drygt 5h cykel med lite IM-fart insprängt följt av 30min löpning och även där insprängd IM-fart.    

Idag har jag tränat eller gjort träningsrelaterade saker hela dagen och kan nu summera ihop drygt 7h. Rickard och jag började dagen med simning för att sedan göra ett snabbt kläd- och grenbyte för näst på schemat stod cykelintervaller. Dessa gick bra och Rickard körde hårt innan han blev lite trött på de två sista. Mitt i intervallerna mötte vi ett helt gäng triathleter och det visade sig att vi korsat Toves träningslägerbana. Jag såg flera välkända nunor som Daniel, Anna-Maria, Jona och självaste Tove her self - de såg alla glada och starka ut. Efter passet cyklade jag direkt till min massör som bjöd på mackor och läsk och även begärt att få kika på min nya cykel (han har pysslat mycket med cykel i sina dar). Han hade lite invändningar på min sittställning, en del går nog att åtgärda hyfsat lätt medan andra saker kan vara lite knepigare att hinna med till Brasilien. Eftersom han ville se mig cykla fick jag därefter testa att ligga på rulle bakom hans bil, vilket var lite läskigt eftersom jag skulle ligga typ 15cm från bilen. Det vågade jag naturligtvis inte utan lade mig 50cm från bilen istället. Jag behöver nog ett par gånger till för att våga ligga så nära. Efter massagen gav jag mig ut på dagens sista pass som var ett långpass löpning. Första milen fick jag sällskap en man som tydligen kände igen mig och frågade om jag var triathlet. Passet gick väldigt bra och jag kände mig förvånandsvärt lätt i benen, antagligen pga massagen. Nu måste jag sova för att orka med morgonens träning.