Idag har det verkligen känts som vår här och jag kände mig manad att plocka fram solglasögonen inför dagens cykeltur med Rickard. Det är svårt att avgöra men det är möjligt att dagens pass kändes aningen lite bättre än gårdagens cykelpass på ca 3h tillsammans med Martin. Dagens distanspass inkluderade i alla fall 6x3min intervaller och medan Rickard tyckte att vi körde fort tyckte jag att vi körde katastrofsakta och uselt. Det saknas power och stuns i benen och pulsen vill inte riktigt svara. Det är bara att hoppas att det kommer gå lite fortare när jag byter till snabba däck (för de jag har nu är punkatåliga men allt annat än snabba) och hjul. En stund efter cykelpasset sprang jag en timme progressiv löpning med ungefär samma känsla som under cyklingen. Jag har inga problem i it3-farter, men så fort jag vill trycka upp farten så blir jag bara seg  och mjuk i benen. På slutet blev jag toktrött!

Igår gjorde jag en sökning på google och där stod att det tar ca 3ggr så lång tid som antalet feberdagar  för kroppen att komma tillbaka till den nivå den var på innan febern. I så fall hinner jag precis ta mig tillbaka till normalläget, men knappast få någon superform. Men om det stämmer så kanske jag kan ställa upp ändå - det hade varit kul!

 

Linda

14 april 2008 09:04

Lycka till! Du kommer fixa det!

http://www.lindaeriksson.com

 

Linda

14 april 2008 13:41

Mer uppmuntran: http://www.youtube.com/simonscat
Kolla in: "let me in"

http://www.lindaeriksson.com

 

A-M

14 april 2008 15:28

Klart att du fixar det! Som alltid! :o) Nu är vi hemma igen, haft det kanon på Lanzarote. Hade gärna stannat kvar några veckor till men cykelväskan började längta hem. Mespropp! ;o) Trist att läsa att du varit krasslig, skönt att du verkar vara på g igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...