Gårdagen bestod av en hel del träning och som vanligt på torsdagar  avslutades träningsdagen med lite fysträning med Bo löptränare coachande vid sidan. Sedan att det är skärtorsdag spelar mindre roll, träna gör man ändå :-)! Passet gick bra och Bo gav mig tom en komplimang "...nej men se man på, du har ju lite spänst i kroppen. Det hade du inte i fjor...". Hyfsat glad i hågen lufsade jag hem, sneddade som brukligt över en liten gräsplätt men trasslade in mig i någon ståltrådsring som låg och skräpade och ramlade hejdlöst på asfalten (hade det varit på gräset hade det nog inte varit så farligt), rakt på det knä jag tidigare ramlat på ca 100gånger samt haft en hel del skador i! Helvete!!! Det gjorde jätteont och jag fick gå hem istället för springa. Idag är det svullet och ömt lite här och var men naturligtvis mest på det ställe där jag tidigare haft väldigt ont. Jag är väl svag där kan tänkas. Dessutom har jag redan en knöl där sedan tidigare så det är klart att den delen är utsatt när den sticker ut.  Så dagen har bjudit på en sur och grinig Camilla men inte särskilt mycket träning mer än jag försökt simma två gånger. Det gick hyfsat även om det känns då också. Nu gäller det att fokusera på att läka det här så att jag kan börja träna igen. Det ska banne mig gå fort..... 

I morse började jag dagen med duathlonintervaller inne på Atleticum. De andra körde något fartpass på löpningen och smälte antagligen in ganska väl, bortsett från att vi triathleter inte har ett lika vackert och högt löpsteg som friidrottarna. Det skulle möjligtvis vara Lars A då som fullkomligt flög fram på framfötterna. Lika smidigt smälte emellertid inte jag in. Både jag och löptränare Bo såg hur friidrottarna och deras tränare sneglade på mig antagligen undrande över vad yrvädret (jag) höll på med när jag först sprang några varv för att sedan springa till cykeln, göra ett snabbt byte och sedan svettas floder på cykeln innan jag återigen gör ett snabbt byte och vilar genom att jogga runt lite lätt. Dagens pass bestod nämligen av 6x1000m och efter varje km cyklade jag 4min. Passet var emellertid lite mer komplicerat än så då jag mixtrade med att byta tempo både under löpningen och cyklingen. Tro det eller ej men det är ganska jobbigt att tex köra varannan 200ing snabbt och varannan lite långsammare - kroppen får aldrig riktigt tid att komma in i en rytm. Och faktiskt, det är lättare att hålla ett jämnt högt tempo än att växla mellan lite lugnare och lite snabbare. Men naturligtvis var det tanken, att jag skulle få jobba lite extra :-). Jag blev i alla fall jätte jättetrött.....

Något mer pass blev det inte (skulle cyklat lite distans med Tessan) eftersom jag blev upptagen med annat som massage, cykelinställning och lite träningsupplägg för cyklingen. Det är nog inte hela världen, det kommer en ny dag i morgon och då är det visst skärtorsdag. Det kanske bör firas med ett extra ägg eller så :-). Igår lovade jag en bild på min nya Casati temporam i carbon. Eftersom det är bäst att hålla vad man lovar så bifogar jag en bild nedan. Vill du ha en likadan (klart man vill) fast kanske i en annan färg så finns den att köpa på http://www.mgrsports.se   

Den här dagen blev inte helt som jag önskat den, men åtminstone ändå rätt okej rent träningsmässigt. I morse när Rickard, Lars och jag åkte till simningen såg väglaget allt annat än snabblöpt ut. Men med hjälp av lite blåst, sol och några plusgrader smälte det mesta och gjorde kvällens löppass hyfsat konfortabelt, sånär som de djupa vattenpölar som bildats av smält snö. Eftersom de var oundvikliga att undvika kände jag mig mot slutet lite kall och blöt men passet gick riktigt bra. Kanske körde jag lite väl snabbt för att vara tänkt marafart men å andra sidan klarade jag distansen utan att på något sätt falla igenom varken gällande fart eller teknik. Så jag är nöjd. Faktum är att jag aldrig sprungit den typen av intervaller snabbare och totalt med upp och nerjogg blev det ändå en 25km, vilket är hyfsat ok. Det kunde varit längre men inte idag! Dagen till ära fick jag bitvis sällskap av Magnus M och Robin, men av olika anledningar valde de att avvika efter ett tag. Nu har jag avslutat ett Dr Houseavsnitt och känner mig typ jättesömnig! Därför tänkte jag lägga mig tidigt eftersom jag måste orka upp och köra mitt hårda duathlonintervallpass i morgon. Idag fotade jag även min nya grymma temporam. Planen är att publicera en bild på denna i morgon om jag lyckas!  

Jaha, nu blev det vinter och snökaos så där plötsligt och utan förvarning när jag ville det som allra minst. I morgon skulle jag ju köra ett litet test men det blir svårt nu när marken är kleggig och täckt med ett vitt slaskigt täcke. Nåja, det finns inget att göra mer än att försöka hantera situationen på bästa sätt. Mina muskler är oerhört känsliga för kyla men eftersom jag vet om det får jag väl se till att klä mig rätt i morgon och justera tiderna lite. Idag har jag annars bara simmat lite lätt på kvällen. Dock har dagen bjudit på en hel del dramatik, allt för känslig för att yppa här. Så kan man naturligtvis inte skriva, även om jag precis gjorde det nyss :-)!

 Väl hemkommen från simningen är Daniel nästan klar med maten - det är obeskrivlig lyx. När vi äter yttrar han: "mm vad gott det blir med din kryddning" varpå jag svarar att det inte är särskilt svårt alls - det är bara att krydda på. Då skruvar Lars på sig och yttrar: "det är precis som med simning, inte särskilt svårt alls - det är bara att simma på"  Och, det är väl så det är. Det som vi anser självklart samt är snudd på automatiserat, det är inte särskilt svårt..... Men hade jag fått välja, hade jag bra mycket hellre valt att kunna simma framför att krydda en wok på ett hyfsat bra sätt.

Igår var den stora schlagerfinalen och den skulle avnjutas i Landskrona (av alla ställen) tillsammans med Adam och Anna. Landskrona, vilket ställe. När vi passerade gatan skriker Adam, "oops en bil - spring de stannar inte i Landskrona". När Anna gick på en gräsplätt säger Adam, "oops en hundbajsgräsmatta - de plockar inte upp efter sig i Landskrona". Sedan frågar han om vi vill ta med lite ostbågar och popcorn och dra ner på stan (i en bil för till fots är det livsfarligt) för att se lite gatuvåld. Vi fick välja var sitt gäng att hålla på. Inte underligt att han ska flytta därifrån nu. Vi tackade men avböjde det bestämdaste med motiveringen att vi hellre såg på schlager. Så till finalen. Introt var en höjdare, Luuk är ju hur kall och het som helst på samma gång och Björn är sockersöt!  Men så till finalen. Katastrof juryn och Sverige, inte kan ni på självaste allvar tro att en botoxförgiftad lodjurslik Perelli kan ha något med tätstriden i Serbien att göra. Naturligtvis skulle vi ha skickat BWO, redan kända på balkan, kontroversiella och uppseendeväckande. Här var panelen, Camilla, Anna och Adam helt eniga (synd att vi aldrig röstade). Även Rongedal hade gjort ett bättre jobb även om Adam mest tyckte att de liknade två dildosar på duracellbatterier. Jag tyckte de var urcoola och störtsköna med sin lätt nördiga koreografi och domherrsliknande dress. Fast snyggast var ändå Bengtzing med sina röda handskar och coola bh-skärp matchning. Låten upp och hoppa förblir ett stort mysterium, liksom neandertalaren Nordman som både låter och uppför sig som han nyss kravlat sig ur stenåldersgrottan. Christer Sjögren, ja vad kan man säga mer än att vi skrattade oss igenom hela låten medan Sannas ballad höll mästaklass. Men Anna och jag kunde konstatera att hon måste porra till sig lite för att gå hem i rutan och på balkan. På tal om detta så kunde vi konstatera att det generellt är för lite porr i schlager, vilket fick Adam att visa Anna och mig sin värld och sina "kompisar" på qx. Det var intressant och vid vissa tillfällen skrattade Anna och jag så att vi höll på att kikna.  Därefter spelade Anna och jag dead or alive 4 (X-box) för första gången i våra liv och blev helt tagna, vilket är helt sjukt när man tänker efter. Man fick välja en avklädd sexig brud med stora hoppande bröst som skulle slåss mot en muskulös, tatuerad, deffad och farlig man. Och detta spel fångade oss totalt.....

Träningsmässigt har jag simmat och cyklat idag och ska precis avsluta träningsveckan med lite lätt löpning.

Gårdagens gala var trivsam även om alla mina klubbkompisar valde att gå hem efter middagen och efter att den hemliga artisten presenterats. Det var Nanne Grönvall - pust. Sorry Nanne men du är ingen favorit, varken för mig eller mina träningskompisar! De andra tyckte det var så tråkigt att de gick hem men jag stannade kvar till halv två innan jag drog mig hemåt. Då hade naturligtvis Nanne för länge sedan slutat och ersatts av lite disco.  Flera av mina kollegor var nämligen där så jag valde att roa mig med dem :-)! Idag var jag därför aningen trött, och är så fortfarande, när jag steg upp för att göra mig tävlingsklar till sista deltävlingen i skånska crosscupen i Landskrona. Jag vann tävlingen med ungefär 45sek (5.7km) och därmed hela cupen trots att jag missat en tidigare tävling pga sjukdom. Det blev en bra genomkörare trots gårdagen, men hade tävlingen varit viktig hade jag naturligtvis inte slarvat ute till halv två :-)! Det var även premiär för mina nya Saucony Type A tävlingsskor som jag hämtade ut på posten igår. Mitt utlåtande blir att de är grymma, snabba och toksnygga. Jag ska försöka få till en bild att lägga ut här så får ni se :-)! Därefter cyklade Tessan och jag en förlängd tur hemåt. På tal om cykel, nu har den kommit. Min temporam från CASATI. Den är svart/babyblå/rosa med Casati i silver. Till det har jag även fått en Giro Atmos-hjälm i vitt/silver/rosa/cerise (se bild). Vad kan man annat säga än att jag kommer bli snygg och snabb iår :-)! Jag lovar bild på cykeln också.

Nu ska jag snart tillbaka till Landskrona för att se på finalen i melodifestivalen tillsammans med Adam och Anna.

Idag är det Malmö mästargala! Det ska bli kul eftersom vi är ett stort gäng från klubben som ska dit och ta emot pengar. Malmö stad har nämligen till nu premierat sina idrottare med en ekonomisk summa för varje SM-guld de tar. Som jag skrivit tidigare så är detta sista året då de inte längre har råd att ge detta bidrag samt valt att omprioritera vart idrottspengarna ska gå. Nåja, ikväll ska jag har kul och tydligen är det flera på jobbet som ska dit. På grund av detta är dagen lite hektisk. Det blev en tidig start med simning med sällskapet Daniel och Rickard. Nu har jag fått en ytterligare dos av stretching - jag känner mig som en rysk ung gymnast och vill helst bara gråta av smärta så ont gör det ibland. Men eftersom jag konstant vägrat hittills så tänker jag inte börja gråta/skrika nu, hur ont det än gör. Smärta är ändå bara smärta och den kan man blockera :-)! Men jag tycker att stretchen ger bra effekt och känner mig mer rörlig i höfter och ben, vilket har lett till längre löpsteg. Nu har vi börjat fokusera på ryggens vridningsmuskler vilket jag tror är toppen för simningens höftrotation som jag har uppenbara problem med.  Nu hinner jag inte skriva mer eftersom jag måste lägga några timmar på träning innan det är dags för gala! I morgon är det löptävling men mer om det i morgon :-)!

Idag var det synnerligen segt att kliva ur sängen. Hade det inte varit för att Rickard stod och väntade för att bli upphämtad 6.50 så hade jag antagligen åkt till simhallen senare istället. Men jag tog mig upp och lyckades pallra mig iväg, även om jag kände mig osedvanligt grinig och gnällig i simbassängen. Jag är inte alltid som en solstråle på morgonen precis. Nåväl, dagens andra pass blev inte som tänkt, men kul ändå. Tanken var att jag skulle köra duathlonintervaller inne på atleticum. Men där inne möts jag istället av en stor scen, en mängd stolar och bord samt beskedet om att hallen var stängd. De bygger om hallen till festlokal eftersom det i morgon är Malmö mästargala för alla malmöidrottare som tagit SM-guld under 2007. Tyvärr är det sista gången denna gala hålls, eftersom Malmö gjort en omprioritering vart de ska lägga pengarna. Synd tycker jag eftersom de pengarna har varit en viktig kugge både för mig personligen och klubben. Roligt tycker nog de inom MIA (Malmö IdrottsAkademi) som drog vinstlotten och fick pengarna. Nåväl, istället fick jag hålla till i löpargången (en kort rak löparbana). Där sprang jag 50m, rundande en stolpe, sprang 50m, rundade en stolpe typ massor av gånger innan jag hoppade på cykeln och cyklade 4min för att därefter göra om samma procedur. Lätt yr i huvudet och många inbromsningar och accelationer senare var jag trött men nöjd. Som längst sprang jag 900m i sträck där inne. Det funkade förvånandsvärt bra och farten var trots vändningar ganska hög. Kroppen och formen känns riktigt bra igen och tränare Bo verkade uppriktigt nöjd. Mot slutet fick jag publiksällskap av MFF A-lag som skulle köra styrka där nere. Bo förhandlade med dem så att de fick vänta tills jag var klar. Inte illa att få gå före MFF :-)! Hoppas jag inte får hatmail nu av alla MFF-fans som tycker att de borde ha företräde till ALLT.  Killarna tittade förundsamt på mig när jag sprang runt, runt som en hamster i en bur för att sedan snabbt hoppa på cykeln, cykla en sväng och sedan springa runt, runt igen. Antagligen undrade de vad jag var för en filur som både sprang och cyklade i ett för dem uppenbarligen ganska högt tempo (vad jag förstod av deras kommentarer). Det var ganska kul tycker jag.

Snart är det dags för lite intervaller på cykeln innan dagen avslutas med lite fysträning. Kanske inte helt optimalt med två hårda intervallpass på en och samma dag, men räcker inte tiden till så gör den inte. Eller som Daniel yttrade under dagens lunch (dock inte med detta i åsyftan) "Det finns ingen hejd på vilka dumheter du kan hitta på.." Det tar jag som en komplimang Daniel :-)! I morgon ska jag bara köra distans eftersom jag ska tävla på lördag och det inte är bra att köra riktigt hårt flera dagar i rad eftersom jag förhoppningsvis kommer att köra ett ganska hårt löp-cykelpass på söndag också.