Den här dagen började med att Sverker ringde och nästan väckte mig med frågan "var är du?" och "Dina elever börjar strömma in nu" och så slutligen "vet du vad du ska tala om?" (JAAAAA, svarade jag irriterat). Då var klockan 8.15 och jag skulle tydligen ha lektion för ett gäng 3or på Malmös  idrottsgymnasier. Tilläggas bör att jag AVSKYR att komma försent och gör det även ytterst sällan. Själv hade jag skrivit 10.30 i min kalender, varför nyheten kom som en smärre chock. Från att stå naken i sovrummet högg jag tag i och krängde på mig närmaste par jeans och skjorta jag hittade. Strumpor rationaliserade jag bort, liksom frukost, borsta tänderna (fräscht) och att kamma håret (jag krattade igenom det med fingrarna på väg dit). Skolan vi undervisar på ligger en knapp km bort, varför det gick som tur väl var ganska snabbt att ta sig dit. 2min i halv 9 rusade jag  med andan i halsen in i klassrummet. Eleverna verkade dock inte alls sura utan övertygade mig om att det verkligen inte gjorde någonting. Undrar om det är ett  bra eller dåligt tecken:-)! Lektionen gick i alla fall bra!

Väl hemma upptäckte jag för andra gången i mitt liv, inte en lins utan två!!!! i min lunch. Vi talar alltså inte om gröna eller röda ätbara och tämligen nyttiga linser, utan om Lars endagslinser, som även de numera tydligen är ätbara! Liksom förra gången detta hände bollade jag med flera teorier varifrån de kommit. Lars har ju som sagt uppvisat en avundsvärd kreativitet när det gäller att lägga ifrån sig sina endagslinser. Kanske är det numera pesto- eller olivburken som borde tituleras linsburk, alternativt burken med getost. Resten av dagen och jobbet förflöt faktiskt utan anmärkningar och på kvällen avverkade jag under löpträningen ett testlopp om 2x (1200, 900, 600, 300) som i mitt tycke gick bra. Enligt Bo har jag tydligen aldrig sprungit fortare, inte ens på sommaren. Hoppas att det är ett bra tecken.

Eskil och Daniel, för mig finns vissa hinder att skriva provokativt och utmanande. Idag fick några kollegor nys om den här bloggen och blev helt upprörda över mitt lilla utspel över vad vi kvinnor anser vara meningen med livet. Det spelade ingen roll hur många gånger jag försökte att förklara att det kanske eventuellt var några korn av ironi i påståendet - min image på jobbet har fått sig en törn :-). En kollega tror sig vidare veta vad jag och Lars sysslar med dagarna i ända - TÄVLAR mot varandra. Vad annat kunde jag säga än att vi i familjen Hanson/Lindholm inte behöver tävla då vi båda är rörande överens om att jag är bäst :-)! Skulle det förhållande rubbas (vilket teoretiskt är fullt möjligt)  så kanske saker och ting förändras :-) :-) :-). Fast ska jag vara ärlig så känns det väldigt jobbigt att gå runt och tävla med allt och alla precis hela tiden. Det räcker med tradiotionella tävlingar. De tröttar ut mig tillräckligt. Men Eskil och Daniel, jag ska fortsätta och fundera och klura ut trevliga bloggämnen att älta och klaga över som kanske är hyfsat rumsrena (Malmö Högskola har genus som ett profilområde så ni kan förstå varför detta ämne är lite känsligt). Det där med fotboll vs triathlon är ju redan taget, Colting behandlar det väl och jag vill inte följa och/eller kommentera utan leda diskussioner....:-) 

 

A-M

23 januari 2008 16:23

HAHAHA!!!! Mandel i gröten har jag varit med om men linser i maten?! Fick du en linsgåva också? ;o)

Grymt sprungit igår!

Kanske läge att simma imorgon..? Vi hörs av!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...