I morse vaknade jag med lätt skrapig hals och en täppt näsborre. Utan att tänka för mycket satte jag mig ändå i bilen i syfte att åka och simma i Lindängsbadet. Tyvärr upptäckte jag ganska snart (efter 200m för att vara exakt) att idag var det bättre för Camilla att vila än att försöka pressa kroppen till träning. Vid närmare eftertanke så brukar jag bli förkyld en gång varje december och eftersom jag för tillfället har en lugn vecka så passade det ju ganska bra in just nu. Värre då om det kommit på Lanzarote t.ex Istället för att träna åkte jag till jobbet för att jobba och därefter delta i avdelningens julbord som i år till allas förtjusning bestod av thaimat och sushibuffé. Kan det bli bättre för ett sushiberoende freak som jag? Troligtvis inte.  I morgon ska bilen besiktas och därefter åker Lars och jag upp till Värmland för att fira jul. Och visst, var inte oroliga. Som lärare har jag naturligtvis med mig ett gäng tentor att rätta - skam vore ju om jag gick sysslolös i flera dagar :-)! 

Igår och idag har det inte hänt speciellt mycket mer än att jag jobbat en hel del. I många jobb är det väldig hetsigt precis innan jul och mitt jobb är inget undantag. Fast i och med min jobbattack så ligger jag nu ganska bra till. Detta har tyvärr gått ut över träningen men jag har i alla fall lyckats avverka ett löppass idag. Efter en tids ganska hårda intervaller körde jag några lugna it3-intervaller (marathonfart) som kändes kanon. Dessutom kommer jag köra ett par ganska lugna veckor fram tills dess jag och Lars åker till Lanzarote i två veckor den 28dec. Vi hade tur som hittade en hyfsat billig restresa för ett par dagar sedan. Det ska bli skönt att lämna snålblåsten i Skåne mot lite varmare klimat på min favorit-ö! 

Den här dagen gick åt till att enbart träna och jobba (läs rätta tentor och fler lär det bli i morgon). Jag började förvisso dagen med sovmorgon. Kan inte minnas när jag steg upp 9.20 senast men jag hade väl lite sömn att ta igen den här helgen :-). Följden blev att jag fick stressa som en galning för att hinna till Burlöv och simma vid 10.00 (det är ju en bit att köra). Men det gick emellertid bra. Därefter körde elitgruppen det berömda grispasset som vi alla längtat så efter. Det varade i 2h och var bitvis ganska tufft vilket är kul för då känner man att man lever. Passet bestod av blandade styrke- och löpövningar såsom t.ex. att springa upp och nerför stadiontrapporna tokmånga gånger. Under vilan däremellan körde vi löpskolningsövningar av olika slag. Jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer vakna med träningsvärk, som sedan kommer växa succesivt under dagen... Träningsdagen avslutades med lite löpning tillsammans med Lars. Det är inte ofta han och jag tränar tillsammans men idag var en sådan dag.  

Gårdagen med mina arbetskollegor var väldigt trevlig - de är för gulliga och ibland behöver man umgås under mer avslappnade former. Extra kul var det att Sverker och jag lyckades övertala Anna att sluta upp.  Dessvärre blev det ganska sent så det var lite jobbigt att stiga upp och cykla i morse. Jag tog det ganska lugnt i början eftersom jag misstänkte att Lars A skulle göra allt för att öka tempot mot slutet. Han gör det nog inte för att vara elak utan snarare för att han är så bra att han måste cykla i typ 40 för att få någon träningseffekt idag när solen sken och vindarna för en gångs skull var näst intill obefintliga. Jag känner emellertid inte samma behov av att cykla i den farten och uppenbarligen ingen annan heller i gruppen, varför det slutatde med att Lars drog själv sista timmen :-). Nu ska vi avsluta lördagen hos just Lars och Helene. Trevligt! 

Idag tidigarelade jag de sedvanliga fredagsintervallerna pga att jag ska gå ut med några arbetskollegor ikväll. Det ser jag faktiskt väldigt mycket fram emot eftersom det verkligen inte tillhör vanligheterna. Ja, och så får jag ju tillfälle att använda mina röda stövlar :-)! Träningspasset var ganska fort avklarat då det bara var 6x1000m, men i hårt tempo. Jag tyckte att jag genomförde dem bra, särskilt med tanke på att när jag joggade dit så kändes benen som om jag redan sprungit ett gäng intervaller. Det intressanta är att det känns som om jag inte riktigt får ut det finns inom mig, något begränsar mig men det är inte flåset. Nåja, jag får jobba på det en annan dag nu ska jag ut och fira helg :-)!

...gårdagens massage satte sig i vaderna och som en allmän seghet i kroppen. Jag märkte det först när jag försökte simma - det var drunkningsrisk på mig. Näst ut var löpningen. Inte blev det bättre av att Daniel sprang i cirklar och ivrigt berättade hur bra formen kändes. Medan mina ben kändes allmänt mjuka och ömma och Lousie sprang strax bakom med maxpuls gjorde Daniel några maxlopp för att demonstrera hur en medelkenyan springer 10 000m. Roligast på turen var annars när vi sprang förbi en restaurang där Per Gessle satt och åt. Fast Per Gessle tyckte nog inte att det var lika kul med ett gäng löpare som först sprang förbi, för att sedan backa tillbaka och till sist stå och glo in genom fönstret alldeles för länge. Efter löpningen startade den sedvanliga fysträningen och till råga på allt var det tester idag, vilket innebär maxbelastning i 20s intervaller. Jag kände mig väl inte riktigt supertaggad, varken i huvudet eller i benen, men lyckades ändå genomföra dem med ett godkänt resultat. Nu är jag trött, slapp slö och vill helst sova - ska jobba lite först bara.    

Idag har jag inte jobbat alls - bortsett från att jag har svarat på några jobbmail då och handlett/rättat ett folkhälsoprojekt via mail, men det räknas inte. På grund av detta har jag lite ångest och lovade därför mig själv att i morgon måste jag minsann göra klart den där kursguiden jag inte gjort klart, skriva ihop en tenta som snart ska ut, rätta folkhälsoprojekt samt åtminstone snegla lite lätt på ett gäng tentor i idrottspsykologi. Istället för att jobba började jag dagen med att hämta upp Rickard på väg mot Lindängenbadet. Väl framme upptäckte vi att vi hade hela bassängen för oss själva - vilket lyx! Daniel vägrade att följa med eftersom han ansåg det viktigare att cykla. Cykla gjorde jag istället efter simningen med Tove, vilket alltid är trevligt. På kvällen kom massören och idag var det det baksidan och vaderna som var värst. Baksidan visade sig ändå vara i förvånandsvärt bra skick medan vaderna fick sig en rejäl omgång. Vidare stretchade han mitt säte och mina ben och idag gjorde det inte riktigt lika ont som i söndags. Jag var dessutom redan mjukare i musklerna. Härligt att det ger resultat.  Efter mig tog han hand om Lars som uppenbarligen var i betydligt sämre skick än jag. Av vad jag kan bedöma så såg han inte direkt ut att njuta av behandligen.

Igår gjorde jag ingenting förutom att jobba och delta i ett möte på kvällen. Min mission under mötet var att hålla så låg profil jag kunde och jag tyckte att jag lyckades ganska bra. Ja, och så klagade jag lite för min cykeltränare att jag var öm i låren efter söndagens massage. Han hade inget medlidande med mig utan tyckte mest att jag var klen :-). Idag kändes det emellertid betydligt bättre och jag såg med spänning fram emot löppasset som massören inte trodde att jag skulle kunna avverka pga ömma lår. Det var ett jobbigt pass men det gick riktigt bra. Passet bestod av 20x300 i it5 fart (i detta fall fart för 3000m). I morgon ska jag få ytterligare en omgång stretch och massage - det ska bli intressant, tror jag. Tydligen är jag väldigt stram i säte, baksida och utsida lår och enligt honom har jag mycket att vinna på om jag blir lite mer rörlig. Så jag ska göra ett försök.  

För er som trodde att amerikaner var dumma, kika på det här:

http://www.youtube.com/watch?v=fJuNgBkloFE