Det var inte direkt med Lance Armstrongben jag gav mig ut med Daniel i morse för att avverka närmre 3.30 på cykeln (3.28 för att vara exakt). Benen kändes som överkokta spagetti så passet blev tämligen lugnt. Enda smolket i bägaren för Daniel var annars hans isbitar till fingar/händer. Detta samt kvinnor och mäns olikheter i beteenden och tankar blev till stor del dagens samtalsämnen.

Varför måste tex kvinnor gå på toaletten tillsammans eller oavbrutet prata medan män verkar ha gjort det till en sport att fatta sig så fåordigt som möjligt och därmed riskera att missförstås? I samband med min stulna cykel "råkade" Lars låsa vindsförådet med ett okänt hänglås utan nyckel. Därefter har detta, tills nu har det visat sig, förblivit igenbommat (båda har försökt att få upp det utan framgång bör tilläggas). I lördags försökte jag sporra honom att återigen försöka öppna detta förråd. Tills idag har jag inte fått ett tecken på att han lyckades och när jag återigen tog upp frågan förklarade han trumpet att låset sedan länge var öppnat! Tänk att det ska vara så svårt att kommunicera. Jag kan heller inte förklara varför jag kände viss samhörighet med Daniels Therese i att råka tappa mina kläder precis där jag för tillfället valt att befinna mig (istället för att lägga dem i tvättkorgen eller på någon hylla). Eller att alltid städa i vredesmod. Fast det kanske är städningen som gör mig arg!

Pass nummer två blev ett kortare simpass med ganska mycket ben.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...