Det var inte direkt med Lance Armstrongben jag gav mig ut med Daniel i morse för att avverka närmre 3.30 på cykeln (3.28 för att vara exakt). Benen kändes som överkokta spagetti så passet blev tämligen lugnt. Enda smolket i bägaren för Daniel var annars hans isbitar till fingar/händer. Detta samt kvinnor och mäns olikheter i beteenden och tankar blev till stor del dagens samtalsämnen.

Varför måste tex kvinnor gå på toaletten tillsammans eller oavbrutet prata medan män verkar ha gjort det till en sport att fatta sig så fåordigt som möjligt och därmed riskera att missförstås? I samband med min stulna cykel "råkade" Lars låsa vindsförådet med ett okänt hänglås utan nyckel. Därefter har detta, tills nu har det visat sig, förblivit igenbommat (båda har försökt att få upp det utan framgång bör tilläggas). I lördags försökte jag sporra honom att återigen försöka öppna detta förråd. Tills idag har jag inte fått ett tecken på att han lyckades och när jag återigen tog upp frågan förklarade han trumpet att låset sedan länge var öppnat! Tänk att det ska vara så svårt att kommunicera. Jag kan heller inte förklara varför jag kände viss samhörighet med Daniels Therese i att råka tappa mina kläder precis där jag för tillfället valt att befinna mig (istället för att lägga dem i tvättkorgen eller på någon hylla). Eller att alltid städa i vredesmod. Fast det kanske är städningen som gör mig arg!

Pass nummer två blev ett kortare simpass med ganska mycket ben.