Idag bytte vi racern mot MTB då det på något sätt kändes helt rätt. Det var varken halt eller många minus men på något sätt kändes det ändå som ett klokt beslut. Det blev ett lugnt snackepass med Daniel och vi gjorde några avstickare in i skogen så fort vi såg en mindre stig/väg. Det var mycket roligare än att köra på landsvägen i alla fall. Dessutom fick vi stanna några gånger för att Daniel kände en obeskrivlig lust att lägga cykeln i diket och springa en sväng - det måste varit euforin och abstinens från gårdagens löppass och inte alls kylan som gav honom den impulsen. Annars kan varma vantar vara ett hett julklapptips till Daniel!! Även om jag inte frös ända in till märgen som jag brukar under träningspass på vintern så hade jag svårt att få tillbaka värmen efter träningspasset. Inte ens simning med efterföljande bastu har riktigt lyckats få mig att känna mig varm inifrån.