än i går i alla fall, vilket betyder att det bara varit en regnskur idag och den missade mig :-)! Men om det inte ösregnat idag så har det i alla fall tokblåst - men hellre det.  Mallorca är väl inte känd för att vara ett blåshål men dagens vindar kan lätt mäta sig med en mycket vindig dag på Lanza. Senare skulle det visa sig att dagen skulle bjuda på fler likheter med denna i många avseenden hårda ö. Om jag inte blev trött igår så blev jag det def. idag. Morgonen började med löpintervaller (vilket enligt mig själv är tortyr eftersom det inte brukar spritta om mina ben på mornarna) som var riktigt jobbiga. Men efter en sådär 4st lossnade det lite och de sega benen hittade en fin rytm som jag lyckades hålla. Jag tror faktiskt att jag sprang dem fortare än förra veckan. 

Senare på dagen gav jag mig ut på resans sista cykeltur (far hem i morgon). Ett delmål på denna tur var Mallorcas nordvästligaste punkt (Cap de Formentor) där jag aldrig varit. Jag fick hålla hårt i styret när jag körde längs med kusten mot Port Pollenca. Samtidigt sneglade jag ut mot Pollenca-bukten och beundrade alla surfare och kitesurfare som samlats för att ta vara på dagen. Vilka hopp de kan få till! Nåväl vägen till Cap de Formentor visade sig gå uppåt, sedan neråt för att sedan gå uppåt igen mot en fyr. Det visade sig också att jag inte var den enda som kommit på tanken att styra kosan dit bort. En strid ström av bilar ringlade som en orm längs med de höga bergväggarna - och jag förstår varför. Vägen dit där asfalten bitvis påminde om Lanzas berömda infrastruktur (minst sagt knaggliga vägar för er som inte varit där) - åtminstone innan de utnyttjade EU-pengar för att förbättra den - var bedårande vacker. Efter en 4-5km kunde jag stum av beundrad se ner över Pollenca och Alucudias bukter - det var verkligen en bedövande vy. Efter ytterligare några km reste sig magnifika klippväggar med fantasifulla hålformationer precis intill mig. Bedövande var även suset i öronen av den vinande blåsten som ideligen hotade att blåsa mig av vägen. Och tidvis var jag rent av rädd, men nyfikenheten över vad som skulle komma näst var större. Så jag fortsatte mot målet. Vad som inte var bödövande var tröttheten i mina lår - berg var kanske inte det jag önskat efter, ja just det ja, gårdagens bergpass. Nu känner jag mig rejält trött, men skulle ändå inte vilja ha turen ogjord på grund av utsikten och det sköna landskapet.

Nu har jag packat ner cykeln och i morgon ska jag försöka få igång benen för ett långpass. Lite simning kommer jag antagligen även hinna med innan jag flyger hem. Söndagen avslutar dessa i mitt tycke hårda veckor. Belöningen blir arbete och vilovecka under veckan därpå.

Fredde: 3ve på Mallorca kan nog ge många roliga och tröttsamma pass. Härligt att kunna fara iväg så länge. Favvorunda? Tja, dagens pass kanske. Vid närmare eftertanke får det nog bli bergen, jag har en slags magisk hatkärlek till dem. De måste nyttjas med måtta men rätt brukade blir du hård och stark. Dock är de jobbiga och jag är troligtvis ingen duktig klättrare så jag flåsar, svettas, jobbar hårt, hälsar på getter och njuter av utsikten och vetskapen om vad de ger mig i träningseffekt :-). Vad jag vill minnas från förra året så tyckte jag även sydöstliga kusten hade några vackra fina vägar att åtnjuta. Vad tycker du själv?