över detta jävla regnande. Prognosen för dagen förtäljde moln och tidvis regn - just ja, regn till tidens ände då eller? Nu har det åskat, blixtrat och regnat i stort sett hela dagen (frånsett 2-3h på morgonen) och gatorna är fulla av vatten. Ursäkta ifall jag låter sur, avig och tjatig men vad är det för fel på Mallorca det här året? I påskas var en klubbkompis (Tove) här och hade ösregn och nu är jag här och har ösregn. Okej, jag ger mig det kanske var mycket begärt att be om sol, men snälla för  #6#&% ge mig lite uppehållsväder så att jag kan genomföra min träning på ett ändamålsenligt sätt.  Idag stod det långpass och då givetvis berg på schemat (han är snäll min tränare). För intresserad lämnade jag Alcudias kolsvarta moln, blixtrar och åska till förmån för Pollensa och bergen. Den här gången tog jag inte hela bergskedjan utan åkte över (ursäkta min usla spanska stavning) Ljuc, Soller och Deya för att sedan vika av neråt mot Palma (nix jag körde INTE igenom Palma) och Sta Maria efter den sköna och  pittoreska byn Valldemossa. Efter det snirklade jag mig runt lite på måfå och hamnade till slut i Alcudia igen :-). Turen blev inte riktigt lika lång som föregående (bara 6.20) och tur var väl det.  Positivt är att jag hade uppehållsväder i bergen och för första gången kände jag mig nästan modig nerför - fast jag är fortfarande rädd för att möta bilar på fel sida vägen.  Negativt är att när jag väl vände hemåt såg jag det oundvikliga komma emot mig. Det börjar alltid på samma sätt. Först blåser det upp till storm och sedan kommer spikarna som får skinnet att rodna. Jisses vad det kan regna här och jag tror aldrig jag varit ute i värre väder. På några minuter hade hela vägen svämmat över och sikten försvunnit, liksom vägen och jag fann mig själv cykla i en flod (NEJ - jag överdriver inte). Senare såg jag en bil som kört av vägen och ner i ett vattenfyllt dike - han såg nog inte heller så mycket.

Jag struntade i löpningen efter det här långpasset också - det kändes inte riktigt lönt med händer och fötter som istappar och stela kalla ben. Jag må vara envis men inte tokdum! Jag gick in och ställde mig i duschen istället. Nu har jag precis varit och simmat en timme och suttit i den där ångande, varma bastun så länge jag orkade och äntligen är jag varm - skönt! Det är lustigt men jag tycker inte att den här typen av pass (långpass) sliter i närheten så mycket som ett intervallpass - fast jag kanske såsar mig igenom dem för mycket. Fast jag tycker heller inte att de är särskilt psykiskt utmanande. Det är väl tur att jag håller på med långdistans då!

I morgon ska det visst blir ännu sämre - hur nu det verkligen är möjligt. Undrar hur vädret kommer att bli då?  

 

Anna Sjöberg

12 oktober 2007 11:44

Hej tjejen. Vad duktig du är! Själv hade jag en spinningklass igår där cyklade 16 mil på 55 minuter så där låg du i lä :-)
Jag ska ha tjejmiddag den 17 november, så jag hoppas du kan komma då...så får du träffa kissemissarna också. Sköt om dig! Kram /Anna

 

Tove

12 oktober 2007 19:05

Camilla, inte skoj att du också får uppleva Mallorcas allra värsta väder. Men du blir stark :) Kram/ Tove

 

Camila

12 oktober 2007 20:59

Hej Tove!
Visst blir jag stark - fattas bara annat. Men min cykel, det är väldigt synd om den just nu. Jag torterar den ju!

 

Camilla

12 oktober 2007 21:00

Klart jag vill komma på tjejmiddag och klappa kissarna :-). Ska kola almanackan. 16mil på 55 min - jag är grymt impad!!!!!!
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...