Idag har det varit sol och närmre 30grader varmt, vilket i mitt tycke är helt optimalt cykelväder. Tyvärr ser det inte ut att hålla i sig utan det ska snart bli regn - men den dagen, den sorgen. Idag stod det bl.a berg på schemat!  Att cykla runt bland Mallorcas berg är som att kliva in i John Bauers förtrollade värld. Jag bara väntade på att Bergakungen skulle hoppa fram bakom en stenbumling och ropa "bu" också - istället kom två små svarta getter och tre får ut på vägen. Det var väl ungefär då jag förstod att det antagligen var de som bajsat på vägen - inte Bergakungen. Lite kanske jag förstörde den suggestiva stämningen när jag lätt anfådd nynnade på en låt jag hört vid jul för något år sedan och där en fras lyder: "...jag vill bli tomtens ren, för jag har starka ben...". Fråga mig inte varför men på något sätt tyckte jag väl att den passade bra in i sammanhanget! Annars måste jag säga att folk är väldigt vänliga här. Var man än cyklar möts man av idel positiva tillrop och vinkningar. Att vara cyklande tjej här är garanterat likvärdigt med succé!

På hemvägen fick jag återigen sällskap (åtminstone en bit). Jag råkade köra ikapp en kille som därefter klamrade sig med nöd och näppe fast bakom mig i några mil. Tyvärr?? råkade jag köra ifrån honom i en backe men jag hade varken tid eller lust att vänta in honom. Jag hade nämligen bråttom hem då jag spräckt min tidsplanering (4h) och dessutom ville hem innan receptionen stängde. Jag hann hem med två minuters marginal, men då hade de redan stängt! Så kan man väl inte göra?

I dag har jag varit och simmat i Alcudias nybyggda kommunala simhall. Det lustiga är att den är 20m lång. Hur tänker man då? Är 20m bassänger vanliga i Spanien eller var inte huset längre? Kanske ville man bryta barriärer och verka nyskapande. Inte för att verka rigid men jag föredrar de traditionella banlängderna.  Dessvärre har jag klorallergi! Det förstod jag någon gång i maj efter några månader med ständigt rinnande näsa och röda, svullna ögon. Dessa symptom hade väl gått an om det inte varit för att benen blev som spagetti och pulsen vägrade att gå upp vid minsta ansträngning. Ett tag trodde jag att jag var övertränad - men förstod inte av vad. När jag började använda näsklämma försvann dessa symptom som av ett mirakel.  Dessvärre har jag ingen näsklämma med mig och det gick heller inte att köpa någon. Det ska bli spännande att se vad som nu kommer att hända (eller också inte) med mig, mina ben och min träning. Jag hoppas på det bästa och vill helst fortsätta att simma i den bassängen. Nu har jag dock något att skylla på när kroppen känns som bly. Nej, jag  är inte seg! Nej, jag är inte klen! Nej, jag är inte otränad! Det är min klorallergi! Tyck gärna synd om mig!

 

Tove

2 oktober 2007 17:20

Låter som att du har det bra, trots allergi! Kram/ Tove

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...