Alla inlägg under september 2007

ANNONS
Av Camilla Lindholm - 24 september 2007 16:04

Som jag tidigare berättat går jag på behandling hos Raffi Serntorp. Det är inte alltid min stela? akademiska hjärna riktigt kan ta in och förstå det han gör, men hans behandligar har synnerligen givit god effekt. Hur ska man annars förklara dessa två veckors transformering från en smått hysterisk och desperat invalid till en förhoppningsvis lite mindre hysterisk triathlet med hopp om liv, träning och tävling igen. Placebo? Det är möjligt men det vägrar jag tro.


I fredags när jag var på återbesök hos honom roade han mig (och sig) med att som han sa "göra ett litet experiment på mig". Han tassade iväg men återkom ganska snart igen, och då med en sockerbit i handen. Experimentet gick ut på att jag låg på rygg på behandligsbänken och ombads sträcka ut vänster arm i luften och låsa den medans han försökte trycka ner den mot massagebänken. Det var inte särksilt svårt för mig att hålla emot. Men så lade ha sockerbiten på min mage och hoppsan vad lätt min arm åkte ner mot bänken. När sockerbiten avlägsnades blev jag som av ett trollslag åter stark i armen. Lätt yr och förvirrad bad jag honom att förklara vad han sysslade med och hur resultatet skulle tolkas.


Enligt Raffi är vitt socker ett gift för kroppen som göder och får åkommor och sjukdomar att blomma upp. Enligt honom överkonsumerar jag detta vita gift och bör därför reducera det avsevärt. Efter ytterligare tester kunde han konstatera att avgiftningsperioden skulle ta tre månader och förespråkade därför en kraftig reduktion under denna tid. Jag fick emellertid tillåtelse att konsumera socker på långa träningar, vilket jag är tacksam över. Så nu ska jag  försöka undvika det uppenbara som sylt, bullar, kakor, saft och smarriga efterrätter, men även livsmedel med mycket socker i. Hur ska detta gå?  Ja inte blir det lätt, och inte blir det lättare av att Lars är Skånes största godisgris. Hur kommer det sig att han inte blir sjuk av det? Är det för att jag är så mycket klenare än honom? Nåja, även om jag sällan köper hem kakor så gör han det desto oftare. Men igår åt jag varken tårta eller ett enda litet giftigt illmarigt ballerinakex. Kanske skulle man döskallemärka kakor och kex. Om de inte gör dig feta så kan de få dig att må pyton. Du får kramper, ont i ryggen, magen, knäna och fötterna. Se på mig! Passa dig och välj något annat snällare i stället som brysselkål t.ex

ANNONS
Av Camilla Lindholm - 23 september 2007 19:54



Idag körde jag DM i bantempo i Kristianstad (2.8km). Jag vann loppet men känslan var inte lika bra som under gårdagens båda lopp. Jag kände mig ofokuserad och kom på mig själv att fundera på om jag kört 3 eller 4 varv. När Angelica nästan kom i kapp lyckades jag skärpa till mig och få fart på benen igen. I mål skiljde det 4sekunder. Jag lyckades inte ta ut mig lika mycket som förra året, och kanske är jag lite besviken över det. Bäst idag var annars vädret, soligt och 19 grader varmt! Brrr för att frysa! Mmmm för värme!

 

Idag är det Lars födelsedag. Denna dag tillbringade han med att gå upp i ottan, knapra i sig ett helt paket Ballerinakex samtidigt som han stod och stirrade på en massa cyklister som körde runt, runt, runt! Det måste ha varit en av hans mest skojiga födelsedagar – TYP! Väl hemkomna tvingade jag ut honom på en 2h lång cykeltur eftersom det står på hans träningsschema att han ska ha avverkat en sådan innan veckans slut. Bör jag tillägga att det är jag som skrivit träningsschemat. Tyvärr ges ingen dispens för födelsedagar, storhelger eller gud vet vad för ursäkter som kan komma på tal. Tack och lov så knorrade han ingenting utan traskade ganska glatt iväg ner för trappen med cykeln i släptåg. Men jag känner mig verkligen som en dålig flickvän och har lite dåligt samvete. Än värre blir det då jag inte ens hunnit baka en riktig födelsedagstårta, utan fuskade genom att köpa en. Jag har ju varit i Kristanstad och tävlat – när skulle jag hinna baka? Nu har vi emellertid ätit middag och han har fått sin present som han blev glad över. Han fick lite kläder från Tiger of Sweden. Bla en grå-randig skjorta som i mitt tycke är ursnygg!

 

Eftersom det tycks som att kroppen vill börja samarbeta med mig igen har jag bestämt mig för att åka på träningsläger. Jag har sedan lång tid tillbaka frilagt två veckor i mitt arbetsschema för just detta ändamål. Men på grund av skadan har jag tills nu varit mycket tveksam till att åka. Men idag har jag beställt en två veckor lång resa till varma, platta, böljande, branta, underbara Mallorca. Tyvärr fick jag ingen med mig men å andra sidan har det inte stoppat mig förut. Ibland kan jag föredra att åka själv eftersom jag slipper kompromissa och får tillfälle att helt fokusera på den tänkta träningen. Eftersom jag brukar åka vid samma tidpunkt som många pensionärer tycks de se som sitt kall att ta hand om, lilla, stackars, försvarslösa mig, varför jag sällan känt mig ensam. Jag åker redan på lördag den 29 september och kommer således att missa klubbens stora årliga klubbfest den 13okt, vilket naturligtvis är beklagligt.

Av Camilla Lindholm - 23 september 2007 06:45

Jag är inte alls trött!

Jag är jättetaggad att cykla just nu!

Det ska bli kanon att få benen fulla med mjölksyra - för det är det bästa jag vet!

Idag blir en fin dag :-)!


För att vakna till lite extra så kan jag roa med följandehttp://www.humor911.se/art.aspx?artID=600


Ni män har det bara för bra här i livet!


Av Camilla Lindholm - 22 september 2007 20:20

Jag älskar verkligen att träna, bli svettig och ta ut mig. Men lite extra krydda är det ändå att få tävla. Man får mäta sig med andra och jämföra sig med sig själv och vad man presterat under föregående tävlingar/år. Dessutom tar man i det där lilla lilla extra som bara inte går att få ut på träning. Andra kanske kan, men jag saknar i alla fall den där drivkraften att ta ut mig lika mycket på träning som jag kan på tävling. Jag kan bara misstänka att det är ett ganska vanligt fenomen bland tävlingsinriktade idrottare.


 Idag stod det tempo-DM i cykel i Kristianstad på schemat och för att effektivisera det hela en aning körde vi två tävlingar på en och samma dag - vilket inte alls var dumt. Först ut var ett 10km partempo följt av ett 20km individuellt tempo några timmar senare. Det var med blandade känslor jag ställde upp. I och med min långtidsskada hade jag väl inte särskilt stora förhoppningar om någon storform, samtidigt som jag kände en grym längtan att få tävla igen och en nyfikenhet att se hur bra man kan vara efter ett så långt uppehåll. Lite rädd var jag även allt. Tänk om inte magen höll? Tänk om inte ryggen höll? Tänk om knäna strejkar? Tänk om allt börjar om igen - då lägger jag mig i ett dike och dör! Ja, jag menar allvar - jag DÖÖÖR! Eller också inte!


För att summera tävlingarna kort så kom jag tvåa! Tvåa på lagtempot och tvåa på det individuella tempot! För att göra redogörelsen aningen längre så kan man dela upp det i plus och minus:


Minus: Det regnade på vägen till Kristianstad!

Plus: Plötsligt sprack hela molntäcket upp och regnvädret bara försvann på några minuter. Istället fick vi avnjuta veckans varmaste och soligaste dag!


Minus: Det var lite tradigt att vänta flera timmar på nästföljande lopp!

Plus: Det var soligt och vi hade picknick i gräset med ett grymt trevligt sällskap bestående av ett stort gäng från Heleneholms tri team och Marianne från Ringen.


Minus: Det var grym motvind ut!

Plus: Det var grym motvind ut, vilket innebar grym medvind hem. Får jag välja så är det så jag vill ha det!


Minus: Jag blev trött och fick mjölksyra i benen!

Plus: Jag fick inte ont i ryggen, magen eller knäna och behövde således inte slänga mig i diket och DÖÖ!


Minus: Vi/jag vann inte!

Plus: Tilina och jag var bara 8sek efter Tove och Tessan på partempot  och mindre än 1sek efter Tove på det individuella tempot. Eftersom Tove är grym så är jag nästan lika grym :-)!


Dagens citat får komma från "fotograf" Lars: "Du och Tove är så tråkiga att ta kort på - ni är snoriga, stirrar bara rakt fram och svarar inte på tilltal". Till Lars vill jag bara säga: det kallas FOKUS!!!!!!


Summa summarum så är jag ändå ganska nöjd med dagen. Jag är hel, glad och känner mig stark. Med lite uppbyggnadsträning och lite mer farträning i vår så hoppas jag på en fin cykel- och triathlonsäsong nästa år. I morgon avslutas DM:et med ett förföljelselopp på bana (dvs en friidrottsbana). Förra årets tävling vann jag men har enbart svaga minnen av själva loppet. Man körde 7varv på banan och tro det eller ej men det är jobbigt!! Efter ett varv visste jag varken hur jag låg till, hur många varv jag kört eller hade kvar att köra. Tur nog råkade jag titta upp vid rätt tillfälle, det stod en man och pekade finger och jag tolkade det som ett varv kvar att köra, och jag slapp köra fler varv än nödvändigt. Det ska bli en intressant upplevelse i morgon.


Dagens tävlingsresultat finns på:

http://www.skanecykel.com/



Av Camilla Lindholm - 21 september 2007 21:16

Efter att Anders Dellien från Ringen pressat mig hårt under gårdagens tempoträning så känner jag mig lätt seg och trött idag. Som krona på verket var det dags för behandling nummer två hos Raffi och som brukligt knäckte, drog och bankade han ut ömma delar av kroppen. Särskilt det han gör med mina skinkmuskler är oförglömligt. För en maschocist måste det vara rena himmelriket - tråkigt för mig att jag inte är lagd åt det hållet.  Det kommer förmodligen kännas fin fint i rumpan under morgondagens tempolopp (NOT!). Idag bad jag honom specifikt släppa ut hackspetten som vilt huserat och pickat på en distinkt punkt inne i skallen de senaste 7 veckorna. Det är en uthållig jäkel som inte ens slår sig till ro på natten. Men efter att ha hamnat under Raffis våld stod han antagligen inte ut längre och Raffi kunde efter en tids kamp glatt konstatera att "nu har han nog flugit sin kos"!


Angående Runes undran om mördarsniglars sexualdrift så kan jag bara förtydliga att det är få djur som kan mäta sig med dessa tingestars glupska aptit på just sex. Detta är väl i och för sig varken ett problem eller fel, men med tanke på att varje snigelkull kan ge 400 ägg och att de onda kräken blir könsmogna redan efter 5-6veckor så kan man ju bara ana vilka konsekvenser det kan få!  Nåväl, hittar de ingen att reproducera sig med så fingrar de helt ogenerat på sig själva - och det med som sagt 400 avkommor som resultat! Jag har emellertid aldrig varken sett eller hört att de tänder på vår art men bör ändock tillägga att man nog  bör vara klart restriktiv med att låta dessa tingestar smyga upp längs med benen - gud vet vad de kan ha för intentioner och snuskiga fantasier.


Annars har dagen mest bestått av en hilsikes massa jobb. Ett spinningpass (fast idag klassades det som jobb eftersom jag gjorde det för blivande idrottslärare och under arbetstid - inte illa va?) har jag dock hunnit avverka  47min löpning på kvällen. Numera är jag uppe i 15min löp och 30s gång. Men bäst av allt är nog att själva löpkänslan och steget börjar komma tillbaka. Nu dröjer det inte länge innan jag är mitt gamla Camilla igen. Oj, det ska blir skönt att känna sig så där matt och urlakad som efter en rejäl tuff träningsvecka.

Av Camilla Lindholm - 20 september 2007 22:29

Jaha då känner man sig som en blöt pöl efter ett cykelpass med Ck Ringen. När jag kom till klubbhuset visade det sig att det stod lagtempo på programmet. För vissa kan det vara en upphetsande tanke att ge sig ut och köra skiten ur sig  i spöregn och snålblåst. För andra kan det mer likna en nära döden upplevelse (och nej jag menar inte "lilla döden"). Det blev i alla fall resultatet av dagens träningspass. Har man inte tränat eller tillika kört tempo på drygt 7ve borde det inte vara så förvånande att känslan i kroppen inte är särskilt angenäm. Tro det eller ej men jag blev förvånad. Är jag inte snabbare? Ska det göra så här ont? De här spagettibenen kan omöjligtvis vara mina! Vem har tjuvat mina ben?


En parantes i sammanhanget är att jag tävlar för en annan klubb, nämligen Staffanstorp Ck. På lördag är det DM i partempo och individuellt tempo. Tänk om det var en medveten strategi från Ringens sida att köra mig trött idag för att öka deras tjejers chanser att slå mig på lördag?! Tja, det återstår väl att se på lördag. Efter passet var jag så blöt och kall att enda räddningen var att ställa mig och tina i duschen. Det tog ett tag  innan jag kunde ta på mig torra kläder och sticka ut på en 30min jogg. Den å andra sidan kändes juvlig när jag väl kommit ut.

Av Camilla Lindholm - 20 september 2007 14:44

Så fort marken blöts upp kommer de fram från sina hålor och skumma skrymslen dessa mörka, aggressiva, glupska och översexuella odjur. De är rakt igenom onda och översvämmar trädgårdar och vägar med sina slemmiga lekamar. Dessutom har de en total avsaknad av allmänt hyfs (det är inte särskilt artigt att äta sig igenom en hel trädgård utan att ens ha frågat om lov att ta en endaste smakbit). Det sägs att de helt saknar naturliga fiender och att det är en av anledningarna till att de reproducerar sig i en svindlande hastighet både lämlar och kaniner skulle avundas. Detta är emellertid inte sant (det förstnämnda alltså) så länge Camilla Mean Machine är ute och rullar med sitt mordredskap (Stora Morran) på de skånska slätterna. Jag har nämligen gjort det till en sport att se hur många mördarsniglar jag kan halvera med mitt framhjul under en cykelrunda. Och, jag skulle vilja uppmana samtliga cyklister/triathleter att göra gemensam sak i detta. Det kan hända att däcken blir lätt klibbiga och fulla av lik men det är det värt - så länge det är för en god sak! Det skulle vara intressant att se hur många offer man kan skörda på låt säg en 15milarunda. Måhända är detta något att roa sig med under nästa träningspass på cykeln. Dagens runda blev dock inte så lång men tydligen tillräckligt lång för att jag skulle tappa räkningen i skördade lik.


I kväll väntar ytterligare en kort cykeltur samt lite lätt löpning om det känns okej efter cykeln. Eftersom jag fick lite ont förra gången jag testsimmade får simningen vänta tills nästa vecka då jag förhoppningsvis är lite starkare. I morgon är det även dags för behandling nr 2 hos Raffi. Vad än han gjorde med mig förra gången tänker jag låta honom göra det med mig igen! Fredag är även dagen då det är tänkt att jag ska lära mina idrottsstudenter lite spinning och det ska bli kul! Klart bästa spinninglåten just nu är Ida Corr - let med think about it (Gregor Salto & Madskollz Remix). Fyra lyssningar på den och du är fast för alltid - vilket sug, vilket beat, VILKEN grym backlåt.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se