Som jag tidigare berättat går jag på behandling hos Raffi Serntorp. Det är inte alltid min stela? akademiska hjärna riktigt kan ta in och förstå det han gör, men hans behandligar har synnerligen givit god effekt. Hur ska man annars förklara dessa två veckors transformering från en smått hysterisk och desperat invalid till en förhoppningsvis lite mindre hysterisk triathlet med hopp om liv, träning och tävling igen. Placebo? Det är möjligt men det vägrar jag tro.

I fredags när jag var på återbesök hos honom roade han mig (och sig) med att som han sa "göra ett litet experiment på mig". Han tassade iväg men återkom ganska snart igen, och då med en sockerbit i handen. Experimentet gick ut på att jag låg på rygg på behandligsbänken och ombads sträcka ut vänster arm i luften och låsa den medans han försökte trycka ner den mot massagebänken. Det var inte särksilt svårt för mig att hålla emot. Men så lade ha sockerbiten på min mage och hoppsan vad lätt min arm åkte ner mot bänken. När sockerbiten avlägsnades blev jag som av ett trollslag åter stark i armen. Lätt yr och förvirrad bad jag honom att förklara vad han sysslade med och hur resultatet skulle tolkas.

Enligt Raffi är vitt socker ett gift för kroppen som göder och får åkommor och sjukdomar att blomma upp. Enligt honom överkonsumerar jag detta vita gift och bör därför reducera det avsevärt. Efter ytterligare tester kunde han konstatera att avgiftningsperioden skulle ta tre månader och förespråkade därför en kraftig reduktion under denna tid. Jag fick emellertid tillåtelse att konsumera socker på långa träningar, vilket jag är tacksam över. Så nu ska jag  försöka undvika det uppenbara som sylt, bullar, kakor, saft och smarriga efterrätter, men även livsmedel med mycket socker i. Hur ska detta gå?  Ja inte blir det lätt, och inte blir det lättare av att Lars är Skånes största godisgris. Hur kommer det sig att han inte blir sjuk av det? Är det för att jag är så mycket klenare än honom? Nåja, även om jag sällan köper hem kakor så gör han det desto oftare. Men igår åt jag varken tårta eller ett enda litet giftigt illmarigt ballerinakex. Kanske skulle man döskallemärka kakor och kex. Om de inte gör dig feta så kan de få dig att må pyton. Du får kramper, ont i ryggen, magen, knäna och fötterna. Se på mig! Passa dig och välj något annat snällare i stället som brysselkål t.ex

 

Rune

24 september 2007 17:05

Camilla, en godisgris! :)
Så nu är det alltså slut på sötebrödsdagarna med slafsiga gräddkolor och mumsiga mazariner. Det skulle vara en rolig syn att se när en sötsugen Lars sätter i sig den ena bakelsen efter den andra bredvid en obstinat Camilla som så gärna vill, men inte får smaka...

 

Camilla

24 september 2007 20:07

Ja, det är bara att komma hem på studiebesök. Så har det mest varit hela tiden. Kan jag ha drabbats av passiv sockerförgiftning månne?

 

Jona

25 september 2007 13:50

lycka till med ditt sockerfria liv Camilla, du får kanske lyxa på julafton.

kram från jona

http://www.yogajona.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...