Jag är inte fönstertittare med mening men varje gång jag går förbi ett fönster så dras min blick som av tvång mot detta. Det är med skam jag erkänner att jag finner lust i att se hur andra möblerar sina vardagsrum eller disponerar sina kök. Från vårt köksfönster på 4de våningen ser man kvällstid rakt in till grannen mitt emot - varse man vill eller inte. Men döm av min förvåning när denna man spritt språngande naken stolt spatserade omkring i sin lägenhet uppvisande hela sin fulla potential. Samtidigt satt kvinnan i hans liv fullt upptagen framför datorn till synes lätt uttråkad. Trots att jag borde, åtminstone av respekt och känsla för andra människors integritet, så kunde jag inte slita blicken från vår stackars nakne granne. Tvärtom ropade jag istället till mig min sambo för att han också skulle komma och titta. Ponera att jag är den enda som har denna lätt pinsamma last men ponera även att jag inte är det. Jag kan inte låta bli att undra hur många av mina grannar mitt emot som sett och känt samma pinsamhet av att se mig springa naken i min lägenhet?  Kanske är det bäst att bli ovetande i den frågan.

Träningen idag har bestått i ett aerobicspass som jag hållit för studenterna (blivande idrottslärare) på mitt jobb samt dryga 53min löpning i parken. Innan aerobicspasset var jag ganska nervös över hur det skulle gå men både knän och rygg höll ganska bra och i parken snittade jag en km på 4.24, vilket är nytt rekord (åtminstone på de här beklämmande 7 skadeveckorna). I morgon tänkte jag testa att cykla en 3-4h med min klubbkompis Tove som planerar en 18milrunda.