Återhämtningen efter SM:et i Kalmar har inte riktigt gått  enligt plan. Skavankerna efter loppet har vägrat att ge efter och  någon vecka efter Kalmar bröt helvet lös på riktigt. Av att göra i stort sett ingenting fick jag ont i ryggen, magen, knäna och fötterna. Av någon anledning fick magmusklerna för sig att deras normalläge från och med nu var i kramptillstånd, och där med basta. Tala om misär! Och, inga behandlingar har hjälpt, och nog har jag testat på olika behandlingar alltid. Eller vad sägs om följande:

Allmän sjukvård: kan absolut inte rekommenderas! 

Sjukgymnastik: brukar fungera men nu ruskade de frågande på huvudet.

Massage: räddningen för en krampande mage - tack Taru!

Aukupunktur: knappast - snacka om krampchock efter den behandligen.

Kiropraktik: antagligen lösningen om man hittar "rätt" kotor att knäcka!

Zonterapi: brukar fungera galant men inte på den här skadan.

Laser: samma här, en fantastisk läkmaskin som tyvärr inte tog den här gången.

Men nu verkar det äntligen som jag kan skåda ljuset i tunneln (om nu inte lagen om alltings jävlighet ställer till det igen). I måndags besökte jag Raffi Serntorp (aukupunktör, kinesiolog, massör, kiropraktor mm) som har hand om MKK:s simmare här i Malmö samt landslaget i simning. Det var en minst sagt intressant upplevelse som började med att han bad mig räcka ut tungan! Därefter knådade, drog, töjde och knäckte han lite och sedan sa han att jag skulle äta magnesium, zink, B2 och B12 samt dricka mängder av vatten då jag var uttorkad. Dessutom tyckte han att det var dags att börja träna lite smått och ingen kan ha varit gladare än jag av att få höra det (utom möjligtvis Lars som i 7ve tvingats höra min eviga klagan om hur dåligt tränad jag numera är).  Ganska mörbultad stapplade jag därifrån och ut i regnet,  men på kvällen lyckades jag genomföra något som med god vilja kan ha liknat lite lätt rullning på cykeln. Idag, en knapp vecka senare, är jag faktiskt bättre än på länge och har varit ute och rullat 3h på cykeln. Dessutom har jag lyckats jogga i 30min (enligt principen 2min jogg/1min gång). Tänk att man kan blir så lyckligt av så lite! Nu gäller det bara att komma ihåg den här känslan i svinkalla januari och då det är dags för långpass på cykeln. Det är sååå kul att cykla flera timmar när termometern visar innesittarkväll framför tv:n, inlindad i en flisfilt och djupt inborrad i soffan. Fast det skumma är att det faktiskt är ganska kul (bara man slipper frysa)! 

 

Anna-Maria

17 september 2007 13:34

Härligt att höra att det värsta släpt och att du har börjat träna så smått igen! Äntligen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...