Alla inlägg under september 2007

Av Camilla Lindholm - 30 september 2007 21:08

Mallorca är som hemma ungefär -inget speciellt! Det enda som skiljer är att:

luften är lite varmare

vinden är lite humanare

solen tar lite mer

vägarna är lite softare

bergen är lite högre

jag bor 100m från vattnet (inte alls bra i dessa tider av global heating)

frukten och grönsakerna smakar lite mer


Som jag sa, det är nästan som hemma!


Annars flyter träningen på bra. Idag fick jag sällskap av ett par killar som höll ett bra tempo - åtminstone i början, dvs innan de dog. Eftersom jag inte ville förstöra deras träning höll jag mig till en början bakom dem. Men efter ett tag frågade jag ifall det var okej om jag hjälpte till och drog. Det var nog inte så klokt eftersom en av killarna efter ett tag oavbrutet tjatade om att jag förstört deras egon. Annars förundrades jag mycket över hur mycket vätska dessa båda män kunde konsumera. På 4h förbrukade de nästan 6flaskor var och klagade ändå på både vätskebrist och värmeslag. Lika mycket förundrades de antagligen över mitt vätskeintag - 1flaska vatten och 0kcal. Jag borde skämmas jag vet - hur svårt kan det vara att dricka och äta. Jag lovar bot och bättring. Jag  börjar bums.


 Dagens citat blir annars då en av killarna redan kl 11 klagade på värmen: "det är nog minst 30 grader varmt" varpå jag svarade " det tror jag inte, det känns mer som hmmm 26". Efter en koll på termometern visade det sig att det var exakt just detta.


Jag ska nog inte köra mer med dem (fast de frågade faktiskt om jag ville, så helt fel kan jag inte gjort) - jag har ju mitt schema som jag vill följa och är ganska ovillig att kompromissa. Vi får se!

ANNONS
Av Camilla Lindholm - 29 september 2007 13:34

Jag går nästan aldrig ut på stan för att shoppa om jag verkligen inte måste. Om jag gör så kan jag nästan på förhand säga att jag kommer att spendera pengar - pengar jag definitivt inte har. Därmed är det bäst att låta bli. Idag var jag emellertid beordad av Martin - han som lagt upp mitt cykelschema inför Mallorca-vistelsen att ta mig ut i lördagskaoset. Antagligen är jag som en alkoholist - ty jag vet inte hur det gick till men plötsligt fann jag mig själv i en allt för dyr klädaffär fingrades på ett par grå jeans. Jag lovar och svär att att det inte var meningen - intentionen var verkligen att gå in i affären brevid och byta batteri i mitt sändarbälte (så att pulsen syns på klockan ni vet). Det var ju detta Martin tvingat mig att göra! Tack och lov att de där jeansen inte passade mig särledes bra och att jag slapp köpa dem :-). Phu!


Så, nu har jag bytt batteri, tränat och växlat pengar.  Nu drar jag från landet, regnet och blåsten till Mallorca. So long!



ANNONS
Av Camilla Lindholm - 28 september 2007 22:14

Idag har jag bara hunnit springa, tvätta cykeln, packa, prata i telefon, jobba och simma - växla pengar får jag göra i morgon. Bäst i dag var ändå löppasset som blev 2h och med ca 3km ironmanfart insprängt i slutet. Det är jag nöjd med - men det kan alltid bli bättre och gå än fortare. Även simningen gick bättre idag än igår. Kanske finns det hopp ändå. De tre första löppassen gick ju inte direkt i någon superfart - men det vände fort. Jag är ändå lyckligt lottad som har förmågan att repa mig fort, och jag är tacksam över det.


Det som slog mig under dagens löptur var att för ett år sedan vid den här tidpunkten skulle jag varit supernöjd med det här passet, men i dag är jag bara nöjd. Det är kul när utvecklingen går framåt och två veckor på Mallorca känns helt rätt just nu. Det är precis vad jag behöver! 


Kan även meddela att när jag kom hem med min sushi i handen upptäckte jag att även Lars köpt hem  detsamma! Nej vad tråkigt, nu måste vi äta sushi  till lunch i morgon. Låter jag ledsen - nej inte det minsta :-)! 

Av Camilla Lindholm - 28 september 2007 07:46

Idag är det fredag och det betyder sushi i det Lindholmska hemmet!

Camilla ääälskar sushi!!!!!

Sushi innehåller socker men det skiter jag i!

Av Camilla Lindholm - 27 september 2007 22:07

Ibland har jag en obegriplig förmåga att analysera sönder händelser och fenomen i mitt liv. För att slippa att i hjärnan dissekera sönder dagens simdrag i mindre delar än nanopartiklar bestämde jag mig redan innan simpasset att varken se på klockan eller fundera på HUR jag simmade idag. Kanske var det därför som det kändes aningen, aningen lite bättre.


Andra tankar som i stället cirkulerade i hjärnan var:

  • Varför ser och känns det SÅ mycket bättre att skriva in t.ex 3.45 i träningsdagboken än 3.44, att jag bara måste ta en extra sväng bara för att få nöjet göra just detta?

  • Hur ska jag kunna överleva två veckor på Mallorca utan "Dr House"? Denna arroganta, cyniska, bittra och helt underbara doktor vars patient jag inte helt säkert skulle vilja vara.  

  • Hur mycket/lite pengar måste jag växla i morgon för att klara mig under min min Mallorca-resa? Förra året lyckades städerskan kasta den plastpåse jag lite oförsiktigt låtit min plånbok ligga i, vilket fick till följd att jag fick tillämpa alla mina småländska sparkunskaper för att överleva resterande del av träningslägret (det ska väl tilläggas att jag hade lite kontanter undanstoppade på ett annat ställe). Att utnyttja Western Union tyckte jag var fusk. Dessvärre kunde jag inte köpa den där ursnygga tröjan jag sett ut och som ingen hemma skulle ha samma av!

  • Hur ska jag förmå mig själv att radera de goda bullar jag förra året upptäckte på ön ur mitt medvetande. Nu när jag inte längre får äta socker.


 För övrigt har jag även lyckats ta mig ut på både en kortare cykel- och löptur idag. Benen kändes lite smått griniga och trötta men i morgon är en ny dag och jag hoppas på fräschare ben då!

Av Camilla Lindholm - 27 september 2007 13:22

De var väntat då jag inte simmat på mer än 7veckor men ändå!!

Det var kallt!

Det var blött!

Det gick sakta!

Det var trångt (10 simklubbar och 100 pensionärer)

Det var jobbigt - det var faktiskt JÄTTEJOBBIGT!

Det var inte ens kul!

Jag hade vattenläge som en betongklump!

Jag blev sur!


Positivt: jag druknade inte - jag är emellertid i skrivande stund fortfarande tveksam till om det är positivt eller inte!


Jag känner hur jag tar i med hela kroppen och hur fel det känns, men jag är inte människa att begripa hur jag ska göra. Jag har uppenbara problem (ev inom flera områden :-)) och behöver hjälp nu- HJÄLP!!! Jag borde simma varje dag nu i en månad typ. Tyvärr är det en orimlighet då varenda badhus i den här ##%&% stan håller på att raseras. Malmö stad har gjort sina prioriteringar och i dem finns inga planer på ett nytt badhus - dock lägger man mer än gärna flera miljoner i en ny fotbollsarena. Det tycks långt mycket viktigare än att t.ex lära barn att simma. I kväll ska jag simma igen!


Av Camilla Lindholm - 26 september 2007 13:18

Ja, nu har den börjat - träningsvärken. Från och med idag och tre veckor framåt kommer jag ständigt påminnas om samt få betala för mitt (om än ofrivilliga) träningsuppehåll. Det är resultatet när kroppen försöker bygga upp hårdheten som den för tillfället saknar. Jag har varit där förut och vet att det inte finns någon utväg mer än att bita ihop.


Dagens träningspass bestod i 4.15 cykel med sällskap av Daniel (i en dryg timme) och Tove.  Idag tycktes vi alla utmana varandra i vem som kunde cykla med mest kläder, med påföljden att vi svettades floder. För Toves del så torde det vara ett bra sätt att acklimatisera sig för Florida och för min del ska jag ju snart till Mallorca och förhoppningsvis svettas floder. Dagens citat får ändå komma från Daniel som lätt desperat frågar: "ska ni cykla såhär fort i 4h, varpå Tove säger NEJ, vi ska snart cykla ännu fortare ". Toves tränare hade nämligen beordrat henne att köra 6mil på en lite högre intensitet och Tove med sin wattmätare kunde glatt konstatera att vi tydligen kört "skitbra". Jag väljer att tro på Tove för det känns bra :-)! Efter passet lyckades jag förmå mina stolpar till ben att springa en 30min, vilket gick lite bättre än väntat.  I kväll tänkte jag simma. Det är inte utan att jag biter på naglarna för hur det ska gå - hoppas, hoppas att det går bättre än förra gången.


Eftersom jag är en kvinna i ständig tidsnöd har jag sällan tid till att stå timmar i köket för att komponera ihop kulinariska måltider. Istället har gjort det till en sport att slänga ihop något ätbart på så kort tid som möjligt. I dag tog lunchen ca 5min att göra och bestod av färsk pasta, pesto, smulad getost, färsk babyspenat, avokado, valnötter samt rostade pinjenötter. Men döm av min förvåning när plötsligt en av Lars ögonlinser uppenbarade sig på gaffeln.  Lars har minst sagt en irriterande ovana att lägga sina endagslinser på de mest märkliga ställen. Har han av misstag lagt en i pestoburken?  Eller i burken med gestost? Eller i påsen med valnötter kanske? Finns det fler linser på andra ställen där de verkligen inte borde förekomma?  Jag hittade bara en lins och var är i så fall den andra? Men frågan är bara: vill jag verkligen ha svar på alla dessa frågor eller är det bättre att förbli lyckligt ovetande?

Av Camilla Lindholm - 25 september 2007 20:57

I dagens samhälle talas det vitt och brett om vikten att röra på sig för att må bra och minska risken för vällevnadssjukdomar. Därmed kan det tyckas logiskt att vi idrottare bör hyllas som samhällets hjältar, då vi både transporterar oss miljövänligt och sällan belastar sjukvården i onödan. Det är möjligt att vi konsumerar mer energi än genomsnittsmänniskan och på sätt dränerar jordens resurser mer än brukligt, men för övrigt torde vi både vara mer miljövänliga och mer kostnadseffektiva än gemene man.


Tyvärr ter sig åtminstone min verklighet annorlunda. Ide fall jag som idrottare uppsökt den allmänna sjukvården har jag omedelbart förpassats till en livstidslång kö och istället blivit tvungen att söka hjälp privat. Och, om ni tror att man som seriös idrottare idel får uppskattande lovord och hejarrop på sina dagliga träningsturer utefter vägarna  - ja då misstar ni er grovt. Visst tillhör det vanligheterna att folk ropar och tutar, men det är mer sällan av beundran än av förrakt och avsky för att du tar plats på vägen.  I vintras blev jag exempelvis utskälld efter noter av en knappt cykelkunnig äldre dam som jag "råkade" springa förbi. Mitt fel var just detta - jag sprang om henne och det var både oförskämt och livsfarligt.  Idag på väg till träningen lyckades jag bli påcyklad av en annan kvinna - antagligen med flit - som även när jag chockerat tittade upp pekade finger åt mig. Jag som oftast håller mig lugn i liknade situationer (man är ju både härdad och van numera) kunde idag inte behärska mig utan kontrade med en hel rad föga smickrande ord. Det är möjligt att detta enbart händer mig och att jag är en synnerligen burdus och vårdslös individ som inget bättre förtjänar. Men detta betvivlar jag starkt, då jag i samspråk med andra fått höra liknade berättelser.


Jag frågar mig vari problemet ligger?  När ni bilister aggressivt pekar in mot skogen, menar ni då verkligen allvar med att det är dit ni vill förpassa oss landsvägscyklister med våra smala punkakänsliga hjul?  Är kanhända vägen inte tillräckligt bred för oss båda? Vad försegår i er hjärna när ni tokgasar för att med nöd och näppe lyckas köra om, för att sekunden senare tvingas panikbromsa mitt framför mig bara för att ni ska hinna svänga? Varför tycks ni se som det som en utmaning att köra om en cyklist så nära det någonsin går och i omkörningsögonblicket hålla tutan nere aningen för länge.  Är det rädd ni vill att jag ska bli så kan jag redan nu meddela att ni stundtals lyckas. Men är det från vägarna ni vill förpassa mig så kan jag meddela att ni aldrig kommer att lyckas. Är det så att den infrastruktur som byggts upp i vårt svenska land helt är reserverad till bilburna, smått överviktiga lata soffpotatisar som aldrig tyckts suttit på en cykel eller ens tittat åt ett par löpskor. Kan vi verkligen inte samsas om det uppbyggda vägnätet och leva i samförstånd med varandra. Det skulle åtminstone vara min absoluta önskan att det blev så.


 

För övrigt kan jag glatt meddela att dagens träning bestod i 1.38 min lek/rehablöpning där jag bitvis var uppe och nosade på it3-fart. 1.38 är det längsta jag sprungit sedan jag vet inte när och det känns smått upphetsande. Morgondagen blir en andpaus från jobbet på högskolan (mån-tis har helt klart varit betungande) i förmån för en cykeltur med favoriterna Tove och Daniel med start 08.00. 08.00 undrar hur jag tänkte när jag jakande nickade till att det var en synnerligen god tid?   

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<<
September 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogginfo.se

RSS

Följ bloggen

Följ Camilla Lindholms tri-blogg med Blogkeen
Följ Camilla Lindholms tri-blogg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se